Månad: oktober 2013

Gravity

av

Titel: Gravity 

Premiär: 25 oktober

Speltid: 1 timme 31 minuter

Genre: Sci-Fi, Drama, Thriller

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: Dr. Ryan Stone är medicintekniker och är ute på sitt första uppdrag i rymden tillsammans med den erfarna astronauten Matt Kowalsky som är ute på sin sista resa innan pensionen. Rymdfärjan förstörs, Stone och Kowalsky är helt ensamma – och endast ihopkopplade med varandra glider de ut i mörkret. Av tystnaden förstår de att all kommunikation med Jorden har brutits och samtidigt som rädslan övergår i panik så försvinner lite syre för varje litet andetag. (Från SF.se)

Mina tankar: Nyfikenheten var väldigt stor redan efter första trailern. Sen att Cuarón satt i registolen gjorde inte saken värre. Sen velade jag lite mellan om jag skulle se vanliga eller 3D-versionen, det blev det senare. Det var ju det som anti-3D-kritikerna hade sagt. Risken var väl dock att filmen hade blivit över-hypad.

Det är inget snack om att detta är den visuellt snyggaste filmen i år, kanske till och med de senaste åren. 3D:n är mestadels helt okej, det finns scener där vissa objekt inte går i synk ordentligt så det blir bara halveffekt (möjligt att det bara var mina ögon). Men om man bortser från 3D:n som extra attribut, så är det otroligt snyggt gjorda specialeffekter, kan tänka mig att större delen filmades på green-screen. Tyngdlösheten har man fått till snyggt och trovärdigt.

I förteckningen har jag fått med de mesta i rollistan. Nu är det bara Bullock och Clooney som får agera ordentligt och deras insatser är det inget fel på, tycker jag.

Måste också kort nämna soundtracket, som jag tycker imponerar stort. Både maffigt och minimalistiskt på samma gång.

Efter en otrolig sammanhängande och till slut ganska intensiv öppningsscen så går tempot ner. Sen fortsätter det i ganska lågt tempo, men går under två-tre omgångar upp i intensitet. Speltiden, 1.30 går rätt så fort, trots att det inte händer jättemycket, sen kommer slutsekvensen som går fort och rätt som det är så är det slut. Det finns mycket bra saker, skådespeleri, effekterna(!) och musiken. Tyvärr, så känner inte jag att detta är en fullpoängare, utan det får räcka med en stark…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

About Time

av

Titel:  About Time

Premiär:  18 oktober

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Drama, Komedi, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: När en godhjärtad, men tafatt, ung advokat får veta av sin far att alla män i hans familj kan resa i tiden, beslutar han sig för att försöka använda tidsresorna för att hitta ”den rätta”, uppvakta henne och bilda familj. (Från SF.se)

Mina tankar: Temat låter ju lovande – tidsresor. Jag gillade… nja, gillar The Butterfly Effect då det sist jag såg den fortfarande var en fullpoängare. Så denna hade ju minst sagt goda förutsättningar.

Skådespelarna är bra, samtliga av dem. Tycker kemin mellan Gleeson och McAdams funkar bra och Bill Nighy, i en biroll, kan fortfarande prestera. I och med detta, samt att storyn är bra så är det inte några problem att sitta igenom dessa lite mer än två timmarna som filmen är.

Det blir stora möjligheter i och med att man leker med tiden. Mindre lyckade saker kan göras bättre i en form av repris. Roliga saker kan göras om igen, på olika sätt. Många gånger blir det känslomässigt och humoristiskt.

Mot slutet tycker jag att det till och med blir ganska spännande då man får veta att det finns ”begränsningar” som detta med tidsresor innebär, och för att man vill karaktärerna det bästa. Det blir ganska känslomässigt.

För att summera detta så kan jag utan tvekan säga att jag tyckte om den. Inte riktigt i klass med Butterfly Effect, men är och nosar i bakhasorna. Finfint skådespeleri, oftast bra kamera (ett par scener som är ”manual”). Den lyckas med humor, trots att det ibland är lite töntigt, men på ett bra sätt. Plus att det blir spännande mot slutet. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Vi är bäst!

av

Titel: Vi är bäst! 

Premiär:  11 oktober

Speltid: 1 timme 42 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Stockholm 1982. En film om Bobo, Klara och Hedvig. Tre tjejer som är 13 år. Som drar runt på gatorna och babblar. Som är modiga och tuffa och starka och svaga och förvirrade och knasiga. Som får klara sig själva alldeles för tidigt. Värmer fiskpinnar i brödrosten när mamma är på krogen. Startar ett punkband utan att ha instrument att spela på, trots att alla säger att punken är död. (Från SF.se)

Mina tankar: Ska jag vara ärlig så lockade inte den här filmen, varken med postern eller trailern. Sen att jag inte är speciellt förtjust av punk-musiken som genre, kändes också som ett hinder. Men samtidigt visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig – överraskning.

Kan börja med skådespelarna. Och här så fick jag bara positiva intryck, mycket bra barnskådisar. Många (ja, rentav de flesta) vuxna kände jag inte igen, förutom ”Katarina” från ”Salve” (1997), Anna Rydgren. Den referensen tyckte jag var lite kul.

Upplägget är bra och det rullar på utan några större dippar. Sen bjuds det på lite nostalgi (säger jag som inte var med på den tiden), bland annat med Clock. Man skämtar med Solna och Västerås, vilket var ganska kul.

Sammanfattningsvis är det en ganska simpel film som gör det den ska, bra skådespeleri och vissa roliga karaktärer… och lite bra musik, faktiskt. Plus för ”levande” eftertext. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

The Butler

av

Titel: The Butler

Premiär:  11 oktober

Speltid: 2 timmar 12 minuter

Genre: Drama, Biografi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: Cecil Gaines tjänade åtta presidenter som Vita Husets främste butler från 1952 till 1986. Under dessa år hade han en unik åskådarplats då politisk och rasrelaterad historia kom att skrivas.

Mina tankar: Som avslöjas från postern, det är en himlans massa med stora namn. Frågan är om det blir överflödigt och hur mycket amerikansk politik man skulle bli matad med.

Ja, den börjar från slutet och fortsätter från början. Frågetecken på det? Nä, det lät mer invecklat än det var. Det drar igång i ”modern tid” (vad det nu innebär, kanske Obama’s första runda som President) och återberättar hela historien fram tills det börjar/slutar. För min del känns filmen ganska långsam, men inte lång, men det tar ut varandra på något sätt som gör att det funkar utan att det blir tråkigt. Det händer ju saker hela tiden.

Att nämna skådespelarna är väl ett måste för denna. En hel drös, och utan att komplicera ett omdöme och så vidare så kan jag snabbt säga att det är utmärkt skådespeleri. Vissa är bara med som hastigast men likheterna (främst för presidenterna) är klockrena, speciellt Alan Rickman som Reagan.

Filmen är helt okej, men ändå tycker jag det saknas vissa komponenter. Det känns utdraget trots att storyn sträcker sig under flera decennier, kanske låter konstigt men så är det. Gällande skådespelarna känns det som att mycket talang slösas bort, i och med att presidenterna byts ut så görs även respektive skådespelare. Det blir mer som cameo-roller, tycker jag. Plus för den lilla historialektionen. Betyget landar på en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine