toppbetyg

En oväntad vänskap

av

Titel: Intouchables 

Premiär: 21 september

Speltid: 1 timme 52 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: Olivier Nakache, Eric Toledano

Skådespelare: François Cluzet, Omar Sy, Anne Le Ny, Audrey Fleurot, Clotilde Mollet, mfl.

Handling: Driss, en ung kille från förorten som precis kommit ut från fängelset, anställs genom en händelse som personlig assistent till den oförskämt rike, men också mycket ensamme aristokraten Philippe som blivit förlamad efter en skärmflygolycka. Driss är till en början väldigt tveksam till jobbet och Philippes vänner har starka invändningar mot hans val av assistent. Men de två har mycket att lära av varandra. Driss otroliga energi och livsglädje smittar snart av sig på Phillipe och Phillipe lär Driss en hel del om vett och etikett. Tillsammans upptäcker de nya saker i livet och en oväntad och stark vänskap växer fram mellan två individer som på ytan inte verkar ha någonting gemensamt. Baserad på en sann historia. (Från SF).

Mina tankar: Hade stora förväntningar, efter alla lovord den fått av kritikerna (även om dessa inte alltid tycker som jag). Den har också gått förbi Amelie från Montmarte (som varit etta i mer än 10 år), som den franska film som har presterat bäst, ekonomiskt, utanför Frankrike. Filmsidornas ”betygsalgoritmer” tydde också på att jag skulle gilla den. Förutsättningarna var bra, minst sagt…

Speltiden: Har jag inget att anmärka på, då man kommer in direkt i filmen, med en minst sagt fartfylld öppningsscen. Sen flyter det bara på utan några egentligen ”småstopp” på vägen.

Skådespelarna: För min del nya namn (kanske för att jag inte ser så mycket franska filmer överlag?), men båda herrarna i huvudrollerna presterar över min förväntan, och spelar med en bra kemi. Men också bra prestationer i birollerna.

Musiken: Börjar (nästan) med låten ”September” med Earth, Wind & Fire, och man rycks med till tonerna. Sen blandas det friskt med (nästan) allt  från Vivaldi till toner av pop/rock och ”piano-stämning”. Ett mycket bra soundtrack!

Totalt: En film som berör känslomässigt. Välskriven dialog, och jag tycker också att ”handikappshumorn” funkar utan att det blir dumt. Skådespeleri som var över min förväntan (vilket ger ytterligare plus), stundtals fint foto och ett positivt soundtrack. En av de bästa filmerna i år (om inte den bästa, visserligen min enda femma i år, men knepigt att korsa genres), så att den här filmen ska ha ett högt betyg är inget att sticka under stolen med, så betyget blir en…

Läs även recension hos MovieZine

Sherlock Holmes: A Game of Shadows

av

Titel: Sherlock Holmes: A Game of Shadows 

Premiär: 16 november

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Regi: Guy Ritchie

Skådespelare: Robert Downey Jr., Jude Law, Jared Harris, Noomi Rapace, Rachel McAdams, Stephen Fry, Kelly Reilly, mfl.

Handling: Sherlock Holmes, vars briljans endast överträffas av hans ego ställs inför sin tuffaste motståndare någonsin i det kriminella geniet Professor Moriarty, en man som är lika smart som han är hänsynslös. Med en motvillig Watson i släptåg och med spåkvinnan Sim vars bror hamnat i Moriartys grepp ger sig Holmes av för att en gång för alla sätta stopp för professorns planer. (Från SF).

Mina tankar: En uppföljare på en av favoritfilmerna, med en av favoritskådisarna (Robert Downey Jr.) i huvudrollerna. Förutsättningarna kan väl inte bli mycket bättre, eller?

Speltiden, hm, kan inte komma på något speciellt att anmärka på här inte. Ganska precis lagom för innehållet.

Skådespelarna, jag tycker att det är strålande skådespeleri av huvudcasten, Robert Downey Jr., Jude Law, Jared Harris och Noomi Rapace. Ytterligare plus för Rapace som jag tycker även sätter en ordentlig accent (har inte svensk brytning) och plus för Stephen Fry i rollen som Mycroft.

Musiken, gjord av Hans Zimmer, är snudd på mästerligt (kommer nog finnas dom som inte håller med mig här, men bryr mig inte om det), även en liten ”förnying ” av Sherlock Holmes-temat från första filmen på vissa ställen, i positiv bemärkelse. 4/5 på den här punkten.

Totalt, en mästerlig film. Den har i stort sett allt – spänning, action, humor, mysterium – inte mycket som fattas. Bra foto och likaså effekter. Bra nytillskott i ensemblen. Och ska också plussa för ”skogsjakten” (finns med i trailern, till viss del), riktigt bra kameraarbete och klippning till den scenen – riktigt imponerande. Jag gillade den riktigt mycket, betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Niceville

av

Titel: The Help

Premiär: 23 september (Sverige) 10 augusti (USA)

Speltid: 2 timmar 26 minuter

Regi: Tate Taylor

Skådespelare: Emma Stone, Viola Davis, Bryce Dallas Howard, Octavia Spencer, Jessica Chastain, Ahna O’Reilly, mfl.

Handling: Baserad på den omtalade och bästsäljande boken Niceville skildrar berättelsen om tre extraordinära kvinnor i 1960-talets Missisippi. Socitetsflickan Skeeter återvänder från universitetet fast besluten om att bli författare, men vänder upp och ner på både sina vänners liv, och hela den lilla staden där dem bor, när hon beslutar sig för att ge sig i kast med ett hemligt skrivprojekt: En bok baserad på färgade kvinnors berättelser om hur det är att arbeta i de vita överklassfamiljernas hem. Hushållerskan Aibileen är den första som berättar sin historia -vilket inte ses med blida ögon av hennes vänner i den sammansvettsade färgade församlingen. Snart vågar dock fler kvinnor träda fram med sina berättelser. Men att bryta mot socitetens oskrivna lagar utsätter dem alla för en risk. Niceville är en tidlös historia om systerskap över gränser och möjlighet till förändring. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte några högre förväntningar, egentligen. Kanske att tankarna gick åt filmens längd, kombinerat med genren drama. Men blev mycket positivt överaskad – på flera sätt.

Speltiden – trots sina dryga 2 timmar och 30 minuter – så kändes den aldrig långtråkig. Den var mycket bra disponerad. Personligen har jag inget att klaga på.

Skådespelarna skötte sig fint, ingenting att anmärka på här inte. Några mer kända och några kanske inte lika kända. Bra huvudroller likaså birollerna. Två tummar upp.

Musiken, hm, jag antar att den får godkänt. 60-tal och lite nykompnerat, behöver jag säga mer?

Totalt, bra och fin film om ”relationen” mellan svarta och vita i USA under 60-talet. Kan inte jämföra med boken, då jag inte läst den, men antar att man fått med ganska mycket – då p.g.a. speltiden.
Känslofyllt, en del humor (trots ämnet), fint skådespeleri, med mera. Jag hade inte blivit besviken om jag hade köpt biljett till filmen. Så betyget blir, för stunden i alla fall, en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Harry Potter och Dödsrelikerna: del 2

av

Titel: Harry Potter and the Deathly Hallows – Part 2

Premiär: 13 juli (Sverige) 15 juli (USA)  7 juli (London)

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Regi: David Yates

Skådespelare: Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint, Helena Bonham Carter, Ralph Fiennes, Jim Broadbent,Robbie Coltrane, Ralph Fiennes, Michael Gambon, John Hurt, Jason Isaacs, Gary Oldman, Alan Rickman, Maggie Smith, David Thewlis, Emma Thompson, Julie Walters, mfl.

Handling: Harry Potter och Dödsrelikerna: Del 2 är den sista filmen om Harry Potters äventyr och den direkta fortsättningen på”Harry Potter och Dödsrelikerna: Del1”. Allt har lett fram till detta, den ödesmättade uppgörelsen mellan de goda och onda krafterna i magins värld. Ondskan finns överallt och ingen går längre säker men det kan bli Harry Potter som måste göra den största uppoffringen när han en sista gång ställs mot Lord Voldemort. Slutet är här. (Från SF).

Mina tankar: Wow, magiskt!!!

Slutet på det film-franchise som spelat in mest pengar, exkluderat den här filmen, av alla filmserier hittills – mer än $6.360.000.000.

Jag måste säga att denna nu ligger i topp. Även om David Yates har fått kritik för att han inte följt böckerna (5-7, vilket för sig inte bara är hans fel, även om han är ansvarig för slutprodukten) lika detaljerat som tidigare regissörer så har han totalt gjort en bra insats.

Dödsrelikerna del 2 är visuellt fantastisk gjord (även att den inte var i 3D). Och som vanligt görs saker om, vissa större än andra, men det går faktiskt att leva med det för stämningen är fortfarande alldeles underbar. Den sedvanliga humorn funkar som den är tänkt (i alla fall som jag upplever det) trots att det nu är mycket mörkare än tidigare.

Speltiden var helt ok, och inte egentligen för kort (kan ju diskuteras) som man tyckte från början och disponerades mer eller mindre utmärkt. Filmen tar vid precis där del 1 slutade, startar första fem-tio minuterna lugnt och sen rullade på i ordentlig fart.

Ensemblen sköter sig bra, som vanligt, och visar faktiskt att dom (trion främst) har utvecklats i sitt skådespeleri. Men den som sticker ut lite extra är Alan Rickman (Snape). Oj, vad bra han var i denna!

Musiken, komponerad av Alexandre Desplat (som även komponerade del 1), var mycket bra och blandad med ”den gamla” musiken från de två första filmerna, gör att detta står i topp!

Slutligen. Då filmatiseringen av sagan om Harry Potter nu är slut, på riktigt, kan jag inte annat än att tacka filmskaparna för deras tolkning av dessa äventyr (som ju dock inte hade varit möjligt utan böckerna) trots skiftande kvalité, inte att nån är dålig, utan innehållet.

Äventyret avslutas med flaggan i topp – vilket gör att Harry Potter och Dödsrelikerna: del 2 får…

 

 

Toppbetyg!!

Och jag blir inte förvånad om filmen drar in mer än $30 miljoner, under premiärhelgen, inte heller om den spelar in mer än De vises sten (mer än $974.000.000, som är i topp för HP), vilket jag skulle tycka var konstigt om den inte gjorde. Man kan hoppas att den går över $1 miljard, det skulle vara en bra avslutning…

Läs även recension hos MovieZine