Titel: 
About Time
Premiär: 18 oktober
Speltid: 2 timmar 3 minuter
Genre: Drama, Komedi, Sci-Fi
Regi: Richard Curtis
Skådespelare: Domhnall Gleeson, Rachel McAdams, Bill Nighy, Lydia Wilson, Lindsay Duncan, Tom Hollander, mfl.
Handling: När en godhjärtad, men tafatt, ung advokat får veta av sin far att alla män i hans familj kan resa i tiden, beslutar han sig för att försöka använda tidsresorna för att hitta ”den rätta”, uppvakta henne och bilda familj. (Från SF.se)
Mina tankar: Temat låter ju lovande – tidsresor. Jag gillade… nja, gillar The Butterfly Effect då det sist jag såg den fortfarande var en fullpoängare. Så denna hade ju minst sagt goda förutsättningar.
Skådespelarna är bra, samtliga av dem. Tycker kemin mellan Gleeson och McAdams funkar bra och Bill Nighy, i en biroll, kan fortfarande prestera. I och med detta, samt att storyn är bra så är det inte några problem att sitta igenom dessa lite mer än två timmarna som filmen är.
Det blir stora möjligheter i och med att man leker med tiden. Mindre lyckade saker kan göras bättre i en form av repris. Roliga saker kan göras om igen, på olika sätt. Många gånger blir det känslomässigt och humoristiskt.
Mot slutet tycker jag att det till och med blir ganska spännande då man får veta att det finns ”begränsningar” som detta med tidsresor innebär, och för att man vill karaktärerna det bästa. Det blir ganska känslomässigt.
För att summera detta så kan jag utan tvekan säga att jag tyckte om den. Inte riktigt i klass med Butterfly Effect, men är och nosar i bakhasorna. Finfint skådespeleri, oftast bra kamera (ett par scener som är ”manual”). Den lyckas med humor, trots att det ibland är lite töntigt, men på ett bra sätt. Plus att det blir spännande mot slutet. Betyget blir en…
Läs även recension hos MovieZine