Nightcrawler
Titel: Nightcrawler
Premiär: 28 november
Speltid: 1 timme 57 minuter
Genre: Drama, Thriller
Regi: Dan Gilroy
Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Rene Russo, Bill Paxton, Riz Ahmed, Kent Shocknek, Leah Fredkin, Ann Cusack, m.fl.
Handling: Lou Bloom, en målmedveten ung man som i sin desperata jakt på arbete fastnar för kriminaljournalistiken. När han hittar en grupp frilansande fotografer som filmar bilolyckor, eldsvådor, mord och annan förödelse, slår sig Lou in i den livsfarliga världen av ”nightcrawling” – där varje polissiren är en skänk från ovan och offer omvandlas till dollar och cent. (Från SF.se).
Mina tankar: Nightcrawler har fått bra kritik och har en snygg poster (och alternativ poster). Ja, det är ju ett bra upplägg för en, förhoppningsvis sevärd, film.
Speltiden tycker jag känns lite ojämn. Några partier är väldigt långsamma och andra är rena actionsekvenser. Så det hade nog inte gjort något om den hade varit tio minuter kortare.
Skådespelet är bra och Gyllenhaal i huvudrollen är riktigt bra. Bästa som jag sett sedan End of Watch från 2012. I birollerna varierar kvaliteten, men den är totalt sett bra.
En intressant, spännande och på något sätt en tänkvärd film. Fotot, skådespelarna och storyn är bra. Betyget blir en…
Läs även recension hos MovieZine
Whiplash
Titel: Whiplash
Premiär: 6 februari
Speltid: 1 timme 47 minuter
Genre: Drama, Musik
Regi: Damien Chazelle
Skådespelare: Miles Teller, J.K. Simmons, Paul Reiser, Melissa Benoist, Austin Stowell, Nate Lang, m.fl.
Handling: Andrew Neiman är en ambitiös ung jazztrummis, med siktet inställt på att nå toppen på den musikhögskola han studerar. Märkt av sin fars misslyckade författarskap strävar Andrew dag och natt för att bli en av de stora. Terence Fletcher leder skolans främsta jazzensemble, och är en lärare lika känd för sina pedagogiska talanger som för hans skräckinjagande metoder. Fletcher upptäcker Andrew och tar den aspirerande trummisen under sina vingar, och förändrar samtidigt den unge mannens liv för alltid. Andrews jakt för att uppnå perfektion utvecklas snart i en besatthet, då hans hänsynslösa lärare fortsätter att pressa honom till randen av både hans förmåga – och hans förstånd. (Från SF.se).
Mina tankar: Den här hade, kort och gott, undgått min radar helt. Visste inte ens att den fanns eller vad den handlade om.
Kanske att den är väl lång för vad den innehåller. Som tur är scenerna med Teller bakom trummorna riktigt intensiva vilket gör att man blir helt matt av att se.
Det är Miles Teller och J.K. Simmons i huvurollerna som driver filmen (konstigt vore annars?). Teller imponerar med stort trumspelet och Simmons är skrämmande bra med sin dialog.
Till en början gillade jag den inte, med det blev bättre allt eftersom. Prestationerna av skådespelarna är bra, men storyn känns trots detta platt (speciellt romansen mellan Teller och Benoist’s karaktärer). Kanske något som jazzfantaster bör gå och se. Även om det är en sevärd film, hade jag inte sett den här på bio. Betyget blir en svag…
Läs även recension hos MovieZine
The Imitation Game
Titel: The Imitation Game 
Premiär: 16 januari
Speltid: 1 timme 54 minuter
Genre: Drama, Biografi, Thriller
Regi: Morten Tyldum
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Keira Knightley, Matthew Goode, Allen Leech, Charles Dance, Mark Strong, James Northcote, Tom Goodman-Hill, Steven Waddington, m.fl.
Handling: Strax före utbrottet av Andra världskriget anmäler sig Alan Turing, en briljant ung matematiker, som frivillig till den brittiska underrättelsetjänsten. Snart leder Turing ett MI6-team bestående av en brokig skara forskare, lingvister, schackexperter och underrättelsetjänstemän med uppgift att knäcka koden till nazisternas påstått olösbara Enigmachiffer. Samtidigt som Turing för en kamp mot klockan med miljoner människoliv på spel, döljer han en hemlighet för omvärlden. (Från SF.se).
Mina tankar: Jag tror jag läst om denna i Empire Magazine (brittisk filmtidning), men lade nog inte mycket intresse till den.
Speltiden är helt okej, några små sekvenser som är lite tempofattiga (inte för att det på något sätt är en actionfilm, men mitt i natten behövs något för att hålla intresset uppe). Klockar in under 2 timmar.
I rollerna ser vi den på senare år ultrapopulära Benedict Cumberbatch (Sherlock, Star Trek Into Darkness, Hobbit-trilogin – för att nämna några) och med all rätt, det är riktigt bra. Vi har även Kiera Knightley (som har gått relativt anonym under senare år), Charles Dance (från Game of Thrones). Skådespelet är mycket bra.
Bra film, av en verklig händelse (som jag dock inte hade mycket kunskap om). Starkt skådespel, bra foto och en helt okej speltid. Betyget blir en…
Läs även recension hos MovieZine
Pride
Titel: Pride
Premiär: 19 december
Speltid: 1 timme 55 minuter
Genre: Drama, Komedi
Regi: Matthew Warchus
Skådespelare: George MacKay, Ben Schnetzer, Bill Nighy, Imelda Staunton, Dominic West, Andrew Scott, Joseph Gilgun, Faye Marsay, Freddie Fox, Paddy Considine, Jessie Cave, m.fl.
Handling: Sommaren 1984. Margaret Thatcher sitter vid makten i Storbritannien och gruvstrejken rasar vilt ute i landet. Samtidigt pågår Pride-paraden i London där en grupp gayaktivister bestämmer sig för att stötta gruvarbetarna och samla ihop pengar till deras fackförening. Facket är emellertid negativ till deras stöd och väljer att avstå. Gayaktivisterna låter sig inte avskräckas och tar därför sitt stöd direkt till de strejkande arbetarna och en oväntad allians tar form. Pride baserar sig på verkliga händelser. (Från SF.se).
Mina tankar: Hade bara hört talas om denna lite kort.
Speltiden är egentligen inget att anmärka på, tycker inte att det finns några större dippar. Den har ett bra tempo överlag.
En ganska imponerande rollista. Några ”veteraner” som Bill Nighy, Imelda Staunton, Paddy Considine och Dominic West samt ett par jag inte kände igen sedan tidigare (ouppmärksam ?). Kände dock igen Jessie Cave från ”Harry Potter-serien”. Finfint skådespeleri får jag ta och säga.
En bra och tänkvärd film, det är ju baserat på en verklig händelse. Med dagens mått även om ett viktigt ämne. Bra skådespeleri, fint foto, kostym, musik och rolig. En film som jag nog inte hade gått och sett, men ibland dyker pärlorna upp. Betyget blir en…
Läs även recension hos MovieZine
Lucia Movie Night 2014
Det blev tillslut även Lucia Movie Night detta år, då det låg mellan en fredag/lördag.
Det blev följande filmer; Pride, The Imitation Game och Whiplash, dock inte några jättelånga texter – det är mycket att smälta.
Några filmer som jag hoppades på var:
- Foxcatcher
- Exodus: Gods and Kings
- Pingvinerna från Madagaskar
- Birdman
- Jönssonligan – Den perfekta stöten
- Big Hero 6
- Seventh Son
- Into the Woods
Hobbit: Femhäraslaget
Titel: The Hobbit
: The Battle of the Five Armies
Premiär: 10 december
Speltid: 2 timmar 24 minuter
Genre: Äventyr, Fantasy
Regi: Peter Jackson
Skådespelare: Ian McKellen, Martin Freeman, Richard Armitage, Benedict Cumberbatch, Lee Pace, Evangeline Lilly, Luke Evans, Cate Blanchett, Orlando Bloom, Aidan Turner, Hugo Weaving, Christopher Lee, James Nesbitt, m.fl.
Handling: Efter att ha återkrävt dvärgarnas rike från draken Smaug har gruppen oavsiktligt släppt lös Smaug, som rasande låter sin eld drabba de försvarslösa männen, kvinnorna och barnen i Sjöstaden. Thorin är besatt av den återfunna skatten och offrar såväl vänskap som ära för att inte förlora den trots att Bilbo desperat kämpar för att få honom att ta reson. Slutligen tvingas Bilbo fatta ett riskfyllt beslut – men ännu större faror väntar. Den mäktige fienden Sauron har skickat en armé av orcher för att anfalla Ensliga berget, något som undgått alla förutom Gandalf. (Från SF.se).
Mina tankar: Det var till en början lite ”osäkert” om, eller rättare sagt kanske ”när” jag skulle ta mig tid att titta på finalen i Hobbit-trilogin (svårt att gå på nattpremiären när man har saker att göra på dagarna). Men bestämde mig först för dagen efter – som jag spontant ändrade till premiärkvällen (på ”rätt” datum). Skippade även detta år 3D och HFR (High Frame Rate).
Gällande speltiden så tyckte jag den kändes kortare än de dryga 2.30h (vet inte om jag slumrade till?). Sen om eftertexterna är längre – så den effektiva tiden blir kortare – i och med att det är avslutningen Det är full gas från början till slutet, med några tempodippar.
Det är samtliga som repriserar rollerna (konstigt vore annars, då filmerna är inspelade ”back-to-back”). Så jag tycker, fortfarande, att de gör ett bra jobb.
Det är en godkänd avslutning på trilogin om hobbiten Bilbo och hans äventyr. Positivt jämfört med mellandelen är att de har lagt tid på CGI den här gången, det ser bättre ut helt enkelt. Någon enstaka scen som känns som parodi (ska inte nämna när, det kommer man märka). Sen att man animerar(?) Billy Connolly’s karaktär kändes tveksamt. Det finns en del riktigt vackra scener och vyer, samt att slaget är ganska storslaget. Plus för att speltiden känns kort, trots att den är ganska lång. Vår egen Persbrandt som hade en roll i del 2, hade ett ”blink-and-you-miss-it” scen. Att sätta ett betyg på filmen är svårt, den pendlar lite – men det får bli en svag…
Läs även recension hos MovieZine
Chef
Titel: Chef
Premiär: 31 oktober
Speltid: 1 timme 55 minuter
Genre: Drama
Regi: Jon Favreau
Skådespelare: Jon Favreau, Robert Downey Jr., Scarlett Johansson, John Leguizamo, Bobby Cannavale, Emjay Anthony, Sofía Vergara, Dustin Hoffman, Oliver Platt, m.fl.
Handling: Carl Casper är en kulinarisk stjärna och chefskock på en klassisk och respekterad restaurang i Los Angeles, men han hålls tillbaka av restaurangens betydligt mer försiktiga och konservativa ägare. När kompromisserna leder till att en betydande matskribent sågar Carls matlagning, drabbar kritiken honom personligen och enligt Carl helt orättvist. Hans sårade känslor och naiva syn på sociala medier leder honom rätt in i ett twitterbråk och skandalvideo på Youtube. Det är bara att börja på ruta ett, vilket i Carls fall betyder att åka tillbaka till Florida, låna pengar av ex-hustruns ex-make för att, som hon tjatat om i evigheter, köpa en foodtruck. Carl sväljer stoltheten och kavlar upp ärmarna för att bokstavligen jobba sig tillbaka till Kalifornien. Det blir en resa som tar honom från kust till kust, men också tillbaka till passionen för jobbet och inte minst till sin sons hjärta. (Från SF.se).
Mina tankar: Den här har jag velat se länge, tur att den dök upp (och ”gratis” dessutom). Hoppas bara att jag inte har för höga förhoppningar, å andra sidan ser rollistan helt okej ut, så det borde gå bra. Det är ofta intressant när regissören även spelar i filmen.
En film som är nära två timmar, det tycker jag inte att det känns som. Jag hade gärna sett mer. Det ser ju så gott ut!
Skådespelarna som är med här är till större delen megakändisar i Hollywood, Favreau, Vergara, Johansson, Downey Jr., Platt och Hoffman. Då har man nog fått med majoriteten med råge. Jag har inget att anmärka på någon, till och med lillkillen Emjay Anthony spelar bra.
En mycket bra film detta, en film som får det att vattnas i munnen (kom ihåg snacks, annars börjar magen knorra). Mycket bra skådespeleri och namnkunnig rollista (även om de flesta bara har en biroll) och Favreau drar lasset själv. Stundtals enormt fint foto under roadtrip sekvensen, älskar dessa landskapsvyer och panoreringar. Samtidigt är det vad man skulle kalla en ”klassisk” feelgood film, det är meningen att den ska vara lite mysig. Två tummar upp, rekommenderar denna! Det blir i betygsväg en stark…
Läs även recension hos MovieZine
Bröllopskaos
Titel: Qu’est-ce qu’on a fait au Bon Dieu?
Premiär: 17 oktober
Speltid: 1 timme 37 minuter
Genre: Komedi
Regi: Philippe de Chauveron
Skådespelare: Christian Clavier, Chantal Lauby, Ary Abittan, Medi Sadoun, Frédéric Chau, Noom Diawara, Frédérique Bel, Julia Piaton, Elodie Fontan, Tatiana Rojo, m.fl.
Handling: Claude och Marie Verneuil, ett traditionellt och katolskt överklasspar, har fyra döttrar. Även om de alltid försöker visa att de är fördomsfria, är de lite besvärade av att deras första dotter gift sig med en muslim, deras andra med en judisk man och deras tredje med en kines. Nu har de höga förhoppningar att yngsta dottern gifter sig med någon från deras kyrka. När hon introducerar sin blivande man möter de en snäll, artistisk och intelligent katolsk man, men han är också svart. En chockvåg drar över ”Benettonfamiljen”, som deras grannar kallar dem då de har alla färger. Det blir inte lättare när brudgummens familj reser till Frankrike och bröllopskaoset startar på allvar. (Från SF.se).
Mina tankar: När jag hämtade biljett till den här hade jag noll koll på vad det var för något. Nu när jag förbereder den här recensionen (det första stycket brukar jag skriva innan jag sett filmen), ser jag att den är fransk. Hmm, tänker jag då för det hade jag inte ens gissat på. Men fransoserna har ju gjort bra filmer förr (Taxi (hehe) och En oväntad vänskap för att ta två). Så vi får väl se…
Näst intill superb längd på detta verk. En gång funderar jag över hur långt det har gått och vad det kan vara kvar. ALDRIG blir det långtråkigt, humorn levererar ”i stort sett” hela tiden.
Blir också imponerad av samtliga skådespelare, de har en bra komisk tajming, och verkar ha en bra kemi. En snabb koll på listan och jag kan inte påminna mig om att jag känner igen några från innan. Positiva intryck av detta.
Detta var en smått fantastisk film, som faktiskt lever upp till sin genre, jag har inte skrattat så här mycket på bio på länge. Stor eloge för att man vågar driva med raser och stereotyper på det sättet man gör. Det gör det hela så mycket roligare, och det är inte riktat mot en specifik utan här skickas det pikar till höger och vänster. Tycker också att storyn är helt okej, bra skådespelare, foto och humor. Fransoserna kan göra komedi, gå och se! Betyget blir en stark…
Läs även recension hos MovieZine
Hallonbåtsflyktingen
Titel: Hallonbåtsflyktingen
Premiär: 10 oktober
Speltid: 1 timme 34 minuter
Genre: Komedi
Regi: Leif Lindblom
Skådespelare: Jonas Karlsson, Josephine Bornebusch, Frida Hallgren, Erik Johansson, Björn Bengtsson, Suzanne Reuter, Jarmo Mäkinen, m.fl.
Handling: Mikko Virtanen hatar allt som är finskt. Han har sedan barnsben velat lämna den stora tystaden, risbastun, knivslagsmålen och ”kosken” för svenssonliv, Försäkringskassan, kylskåpskall fil och ABBA.På Finlandsfärjan stöter Mikko på den svenske psykologen Mikael, som har tröttnat på hela den svenska ”jävla lagomheten”. På däck träffar de två en livsavgörande överenskommelse; Mikko får överta Mikaels identitet och äntligen bli helyllesvensk.Nu ska han bara lära känna sin nya svenska familj. En komedi om en svensk man fångad i en finsk kropp. (Från SF.se).
Mina tankar: Måste väl säga att av trailern att döma så verkade det som att det skulle bli en ganska rolig film. Och en del duktiga skådespelare skulle väl inte göra saken värre. Stort plus för att namnen på postern är över rätt skådespelare.
Som sagt, det finns en del duktiga skådespelare. Karlsson och Bornebusch, som får ses har huvudrollerna, sen han jag alltid känner igen men aldrig kommer ihåg vad han heter; Erik Johansson.
Den här filmen flög iväg, så det är jackpot på speltiden, som ändå inte klockar in på under 1 och en halv timme. Så applåder till det.
Klart godkänd och sevärd film. Stundtals skön musik och komik även bra skådespelare. Det som är synd (vilket nästan alltid händer i dessa typer av filmer) är att man får en hint om går det ska sluta innan filmen har hunnit halvvägs. Betyget blir en…
Läs även recension hos MovieZine