1/4 spelad

Då var en fjärdedel av serien nu spelad. Det har blivit på positiva och negativa överraskningar.

Jag tippade tabellen så här (visserligen efter 52 omgångar). Skillnad i parentes.

1. Leksand (-)
2. Örebro (-3)
3. Djurgården (-3)
4. Bofors (+2)
5. Malmö (-6)
6. Västerås (+1)
7. Södertälje (-2)
8. Almtuna (-5)
9. Mora (+1)
10. Troja-Ljungby (+3)
11. Oskarshamn (+8)
12. Tingsryd (+2)
13. Karlskrona (+1)
14. Asplöven (+2)

Och den riktiga tabellen ser som så här:

  1 Leksand   13  8  2  1  2  44-31   28
  2 Karlskoga 13  9  4  0  0  37-25   27
  3 Oskarsham 13  7  4  2  0  44-34   25
  4 Örebro    13  7  4  1  1  40-31   24
  5 Västerås  13  7  5  1  0  42-33   23
  6 Djurgårde 13  6  4  1  2  32-28   22
  7 Troja/Lju 13  6  5  1  1  33-33   21
  8 Mora      13  4  5  4  0  39-34   20
  9 Södertälj 13  6  6  0  1  38-35   19
 10 Tingsryd  13  4  6  1  2  26-33   16
 11 Malmö     13  5  7  0  1  21-35   16
 12 Asplöven  13  3  8  1  1  30-42   12
 13 Almtuna   13  3  8  0  2  26-36   11
 14 Karlskron 13  3 10  0  0  24-46    9

Men man kan se små tendenser hur det kan avgränsa sig.

Och så har det visserligen skett ett par större förändringar i vissa klubbar, då man fått in lock-out:ade NHL-spelare. Fem klubbar har, vad andra anser dessaa fördelar, Västerås (Backlund & Berglund), Tingsryd (Fasth & Santorelli), SSK (Hagelin & Read), Mora (Kopitar, d.ä) och Djurgården (Landeskog & Murray).

Om dessa ska kommenteras lite smått så blir det något i stil med det här. VIK landade den första spelaren (Berglund) och det tog väl en tid innan han kom in ”i spel”. Efter ett tag kom även Backlund in, sen har det, vad jag sett, gått hyfsat bra för båda.
Tingsryd fick in burväktare Fasth och nyligen Santorelli (som redan hade brosan där). SSK låg rejält illa till, sist rent av, och landade sedan två NHL-lirare inom två dygn, Rangers Calle Hagelin och Phillys Matt Read, som sedan ankomst har gjort storsuccé.
Mora fick, efter vad jag förstår stora sponsorinsatser in superstjärnan från Kings, Anze Kopitar (som tidigare varit i SSK) men mest tackvare att han ville lira med brosan Gaspar spelade där innan (och vad jag har förstått blev bänkad efter första matchen, mot SSK, men sedan fått spela).
Djurgården har väl inte gått så bra som dom velat heller. Först fick man hem Sharks-backen Murray, men det blev inte jättesuccé på en gång. För några veckor sedan fick man också hem nyblivne kaptenen för Colorado, Landeskog, och resultaten har börjat gå uppåt.

 

Bitchkram

Titel: Bitchkram 

Premiär: 19 oktober

Speltid: 1 timme 41 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: Andreas Öhman

Skådespelare: Linda MolinFanny KetterMathilda von EssenAdam LundgrenAntoni Norén Almén, mfl.

Handling: Kristin räknar dagarna till studenten då hon äntligen får lämna småstaden och sin manipulativa syster för sina drömmars New York. Allt är perfekt och lokaltidningen på orten har lovat att publicera Kristins krönikor om staden som aldrig sover. Men Kristin missar planet och gömmer sig istället hemma hos Andrea, en märklig ung tjej, långt ute på landet för att undvika total förnedring. I huset ingenstans tar Kristin med Andrea till New Yorks pulserande hjärta i ett vindlande virtuellt äventyr som alla därhemma kan följa i hennes artiklar. Men så tränger sig verkligheten på. (Från SF).

Mina tankar: Ska inte säga att jag hade låga förväntningar, men nu förtiden är väl inte ungdomsdraman något som tilltalar mig, men varför inte ge den en chans i alla fall – när man väl får chansen? Sen såg jag recensionen i Gomorron Sverige, där blev den inte direkt hyllad, och blev då lite fundersam…

Speltiden: Tycker att den börjar riktigt segt (och jag tar mig en liten funderare om intresset kommer vara kvar länge till), men när det väl kommer till ”verkligheten” så drar det på utan att man funderar över hur mycket det är kvar. Å vips så var det över.

Skådespelarna: Det var (nog) bara Fanny Ketter (Andrea) som jag kände igen från tidigare (då i senaste upplagan av ”Vintergatan”), och jag tycker att hon är riktigt bra. Också Linda Molin (Kristin) spelar sin karaktär med stor trovärdighet och gör det bra. Men även resterande personer, med betydande roller, gör det bra.

Musiken: En skön blandning av diverse pop-/rock-/dancelåtar (definitionen på detta har jag märkt är olika från person till person), utgör dessa ett skönt, ”glatt” och passande soundtrack till filmen.

Totalt: En mycket bra film för att vara svensk. Regissören Andreas Öhman (som f.ö. gjorde ”I rymden finns inga känslor”) har här lyckats få ihop en intressant produkt. I rollbesättningen har man lyckats pricka rätt, på de viktiga karaktärerna, och de spelas på ett mycket bra sätt. Plus ett modernt soundtrack, som gick hem hos mig. Den kanske inte kommer gå hem hos ”de äldre”, men den överraskade mig mycket, så jag klämmer till med en svag…

Läs även recension hos MovieZine

Hotell Transylvanien

Titel: Hotel Transylvania 

Premiär: 19 oktober

Speltid: 1 timme 31 minuter

Genre: Animerat, Komedi, Familjefilm

Regi: Genndy Tartakovsky

Skådespelare: (svenska röster) Kim Sulocki, Jesper AdefeltMikaela Ardai Jennefors, Gunnar Ernblad, Sharon Dyall, Ole Ornered, mfl.
(engelska röster) Adam SandlerSelena GomezKevin JamesAndy SambergFran DrescherSteve BuscemiDavid Spade, mfl.

Handling: Välkommen till Hotell Transylvanien, Greve Draculas femstjärniga hotell där monster och deras familjer kan vila upp sig utan att människor stör dem. Till en speciell helg har Dracula bjudit in några av världens mest kända monster – Frankenstein och hans fru, Mumien, Den osynliga mannen, en varulvsfamilj med flera – för att fira hans dotter Mavis hundraartonde födelsedag. För Dracula är det inga problem att ta hand om alla dessa legendariska monster, men hans värld håller på att rämna när en vanlig människopojke snubblar in på hotellet och dessutom blir intresserad av hans dotter. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte några förväntningar alls, då dessa typer av filmer kan ha en tendens att efterlikna varandra i resultat, och vara lite stereotypa. Och 3D, jag det blir väl det vanliga?

Speltiden: Upplevde det som en lite seg inledning, men när det väl satte fart så var det inte egentligen några större dippar. Det är dryga 90 minuter som passerar ganska snabbt.

Skådespelarna: Ja, röstskådisar är ju lite svårare att bedöma än vanligt. Ofta dialogen in matchade efter vad munnen rörde sig, visst svårt att göra det bra från originalspråk. Men störde mig bara på det några få gånger, så det får ses som positivt, trots allt. Men annars verkar originaluppsättningen som en bra uppställning, med vissa undantag. De svenska rösterna var det bara Kim Sulocki jag kom ihåg, men kände igen många röster under filmens gång. Uppdaterar eventuellt listan när de ”offentliggörs”.

Musiken: En ganska stereotypisk musiksättning, och godkänt på sin höjd. Några mindre musikalnummer som är okej och några toner från ”Party Rock Anthem” av L.M.A.F.O.

Totalt: En film som följer mönstret för denna typ av genre, och är ett helt okej tidsfördriv. Utnyttjandet av 3D-effekterna tycker jag kunde har varit bättre, även om de som fanns var okej. Några ”missar” i dubbens lipsync, men inte man (jag) stör mig på allt för mycket. Betyget blir en…

Läs även recension hos MovieZine