Månad: september 2012

Looper

av

Titel: Looper

Premiär: 28 september

Speltid: 1 timme 58 minuter

Genre: Sci-Fi, Thriller, Action

Regi: Rian Johnson

Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Bruce Willis, Emily Blunt, Paul Dano, Piper Perabo, Jeff Daniels, Pierce Gagnon, mfl.

Handling: Looper är en sci fi-thriller som utspelar sig i en framtid där tidsresor blivit vardagsmat och maffian blivit högteknologisk. Joseph Gordon-Levitt spelar yrkesmördaren vars måltavlor befinner sig i andra tidsepoker och vars avrättningar hotar att förändra både nutid och framtid. En dag får han ett uppdrag som vilket annat som helst, men när han identifierar målet inser han att det är sitt framtida jag han måste mörda. (Från SF).

Mina tankar: Hade varken hört eller läst mycket om denna (om något), några recensioner droppar in (och ett toppbetyg från Empire), tja kanske kan det vara en positiv överraskning. I Sci-Fi kan ju i stortsett vad som helst hända (har jag lärt mig)…

Speltiden: I sin helhelt okej. Tyckte det var en liten dipp någonstans i slutet av den första tredjedelen (om jag inte hade tappat tidsuppfattningen totalt). Men annars rann tiden på, i bra tempo.

Skådespelarna: Här har man fått ihop en intressant casting. Joseph Gordon-Levitt, Bruce Willis, Emily Blunt och Jeff Daniels, som tillhör huvudcasten, spelar mycket bra. Och lille Gagnon (som Cid) imponerade också stort på mig.

Musiken: Får väl ändå säga att det var okej, med sin topp mot slutet. Innan dess var det egentligen inget som direkt lyfte mitt musikaliska sinne till skyarna.

Totalt: En mycket bra Sci-Fi-film, men en intressant historia med några oväntade vändningar och mycket bra skådespeleri. Frågetecknet hamnar på Gordon-Levitt’s sminkning, hur tänkte dom där, eller ser han ut så nu för tiden? Imponerande scenografi av de futuristiska miljöerna (främst stadsöversikterna jag har i åtanke). Effekterna var bra till större delen, men det var någon scen, som jag tycker,  hade kunnat gjorts en aning bättre – lite mer trovärdig. Betyget landar på en…

Läs även recension hos MovieZine

Tystnad… tagning…

av

Tystnad… Tagning…
är en musikalisk resa i filmens värld, som Linköpingskören Pro Musica firar sitt 50-års jubileum med.

[…] den 20 oktober att framföra spännande musik från många olika filmer som t.ex. Macken, Lejonkungen, Amadeus och 1492.

Plats: Konsert & Kongress, Lkpg.
När: 20 oktober, kl. 19.00.
Längd: 2 timmar och 30 minuter, plus paus.
Pris: 330 kronor (aningen högt kan jag tycka).

Och som gästartist kommer Maria Lundqvist.

Läs mer om evenemanget här.

En oväntad vänskap

av

Titel: Intouchables 

Premiär: 21 september

Speltid: 1 timme 52 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: Olivier Nakache, Eric Toledano

Skådespelare: François Cluzet, Omar Sy, Anne Le Ny, Audrey Fleurot, Clotilde Mollet, mfl.

Handling: Driss, en ung kille från förorten som precis kommit ut från fängelset, anställs genom en händelse som personlig assistent till den oförskämt rike, men också mycket ensamme aristokraten Philippe som blivit förlamad efter en skärmflygolycka. Driss är till en början väldigt tveksam till jobbet och Philippes vänner har starka invändningar mot hans val av assistent. Men de två har mycket att lära av varandra. Driss otroliga energi och livsglädje smittar snart av sig på Phillipe och Phillipe lär Driss en hel del om vett och etikett. Tillsammans upptäcker de nya saker i livet och en oväntad och stark vänskap växer fram mellan två individer som på ytan inte verkar ha någonting gemensamt. Baserad på en sann historia. (Från SF).

Mina tankar: Hade stora förväntningar, efter alla lovord den fått av kritikerna (även om dessa inte alltid tycker som jag). Den har också gått förbi Amelie från Montmarte (som varit etta i mer än 10 år), som den franska film som har presterat bäst, ekonomiskt, utanför Frankrike. Filmsidornas ”betygsalgoritmer” tydde också på att jag skulle gilla den. Förutsättningarna var bra, minst sagt…

Speltiden: Har jag inget att anmärka på, då man kommer in direkt i filmen, med en minst sagt fartfylld öppningsscen. Sen flyter det bara på utan några egentligen ”småstopp” på vägen.

Skådespelarna: För min del nya namn (kanske för att jag inte ser så mycket franska filmer överlag?), men båda herrarna i huvudrollerna presterar över min förväntan, och spelar med en bra kemi. Men också bra prestationer i birollerna.

Musiken: Börjar (nästan) med låten ”September” med Earth, Wind & Fire, och man rycks med till tonerna. Sen blandas det friskt med (nästan) allt  från Vivaldi till toner av pop/rock och ”piano-stämning”. Ett mycket bra soundtrack!

Totalt: En film som berör känslomässigt. Välskriven dialog, och jag tycker också att ”handikappshumorn” funkar utan att det blir dumt. Skådespeleri som var över min förväntan (vilket ger ytterligare plus), stundtals fint foto och ett positivt soundtrack. En av de bästa filmerna i år (om inte den bästa, visserligen min enda femma i år, men knepigt att korsa genres), så att den här filmen ska ha ett högt betyg är inget att sticka under stolen med, så betyget blir en…

Läs även recension hos MovieZine