Toni Collette

The Way, Way Back

av

Titel: The Way, Way Back 

Premiär:  12 juli

Speltid: 1 timme 43 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: , 

Skådespelare:  , , , , , , , , mfl.

Handling: 14-årige Duncan tvingas tillbringa sommarlovet med sin mamma Pam, hennes påfrestande pojkvän Trent och hans dotter Steph. Det är en tuff utmaning för Duncan att försöka passa in i den nya familje­konstellationen. Räddningen kommer genom en oväntad vänskap med Owen, den lättsamme föreståndaren på traktens populära vattenland Water Wizz. Stärkt av sitt första sommarjobb och stödet från Owen som mycket väl kommer ihåg hur utmanande tonårslivet kan vara, får Duncan en helt ny syn på sig själv och livet. Den värsta sommaren i Duncans liv blir tack vare Owen den bästa sommaren någonsin och ett viktigt kliv in i vuxenvärlden. (Från SF).

Mina tankar: Denna hade jag av någon anledning, som jag inte kommer ihåg nu, ramlat in på en trailer. Det verkade lovande, sen att man kan klippa en trailer som inte lever upp till filmen är en annan sak. Men så var det inte i detta fallet.

Speltiden: Har inte mycket att säga förutom att man blev uppslukad av filmen – positivt!

Skådespelarna: Här har man fått ihop en – på papperet – bra grupp, som även får det att funka framför kameran. Steve Carell, Toni Collette, Sam Rockwell och Liam James, som gör det väldigt bra för att vara så ung. Detta bara för att nämna några stycken.

Musiken: Lite blandat, lite feel-good toner med pop/rock-inslag, helt okej.

Totalt: Riktigt bra komedi, som bjuder på många, många skratt. Samtidigt lyckas den hålla en seriös ton när det behövs. Riktigt bra skådespeleri (med ett eller två undantag, i birollerna). Kul att se Carell i en mer seriös roll. En intressant story, som dock tar ett litet tag att komma in i (säger dock inte att det är tempofattigt), men efter en stund så tar den bättre fart.  Ja, The Way, Way Back kan jag med gott samvete rekommendera. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Hitchcock

av

Titel: Hitchcock

Premiär: 8 februari

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Drama, Biografi

Regi: Sacha Gervasi

Skådespelare: Anthony Hopkins, Helen Mirren, Scarlett Johansson, Toni Collette, Jessica Biel, James D’Arcy, mfl.

Handling: I centrum av HITCHCOCK står kärlekshistorien mellan en av världens mest inflytelserika regissörer Alfred Hitchcock och hans fru Alma Reville. En relation som ställs på prov under inspelningen av en av Hitchcocks mest kända filmer Psycho. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte vad jag skulle förvänta mig här. Var så lat att till och med en titt på en trailer uteblev. Fast att döma av postern så såg det ju i alla fall ut som att smink och kostym hade gjort ett bra jobb.

Speltiden: Har inte så mycket att kommentera på denna punkt, förutom att jag tyckte att det blev tempofattigt i ett par scener. Vilket är lite synd då filmen inte är så speciellt lång. Men fullt acceptabelt.

Skådespelarna: Filmens starkaste punkt. Hopkins gör en enastående rolltolkning av ”Hitch”. Mirren, som Alma Reville, är som oftast bra. Men också Collette (Hitch’s assisent), Johansson (Janet Leigh), Biel (Vera Miles) gör bra prestationer.

Musiken: Får nog ta att säga att det är filmens svagaste länk. Den märktes knappt av. Förutom i en scen där ”Hitch” står och lyssnar utanför biosalongen på premiärvisningen av Psycho, där man använt originalmusiken – vilket gjorde det både effektfullt och komiskt, säger inte mer än så.

Totalt: En film som jag tycker varken överraskar eller kan ses som Oscar-material (förutom kostym och smink – även om masken ibland så lite konstig ut), trots en intressant story. Men den var ändå helt klart sevärd (men kanske inte någon man ser flera gånger om). Snygg scenografi och bra skådespeleri. Filmen avslutas med en klockren scen, där ”Hitch” pratar till publiken, och det görs en ganska rolig (om man kan uttrycka sig så) referens. Slutbetyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine