Monsters University

TitelMonsters University

Premiär:  31 juli

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Komedi, Animerat, Äventyr

Regi: 

Skådespelare:  (röster). Engelska: , mfl.
Svenska: Johan Ulveson, Allan SvenssonJan Mybrand, Ewa FrölingPer Andersson, mfl.

Handling: Här får vi återigen möta våra favoritmonster Mike och Sully från den stora succén Monsters, Inc. Mike Wazowski har drömt om att bli en Skrämmare sedan han var ett litet monster och nu ska han äntligen börja på universitetet. Och han vet, bättre än någon annan, att de bästa Skrämmarna kommer från Monsters University. Men under den första terminen går hans planer i stöpet när han möter den överlägsne James P Sullivan, ”Sully”, född till Skrämmare. De är bägge tävlingsinriktade men nu leder deras tävlingsinstinkt till att allt spårar ur och att de bägge blir utslängda från universitetets Skrämmarlinje. För att göra saken ännu värre inser de bägge att de måste jobba tillsammans, ihop med ett udda gäng misslyckade monster, om de någonsin ska ställa saker och ting tillrätta. (Från SF).

Mina tankar: Förväntade mig inget storverk. Sen har vi det här med ”prequels” – har man sett första/originalet, så vet man oftast hur det kommer att gå.

Speltiden: Var, utan att krångla till det, för lång.

Skådespelarna: Det här lip-sync är nog det största problemet med att dubba film. Men bortsett från det så tycker jag att de tillsatta rösterna var bra. Ulveson som Mike och Svensson som Sulley (även första filmen) och sen rullar listan på.

Musiken: Faktiskt inte mycket jag lade märke till, men antar att det var ”klassiskt” Pixar.

Totalt: Börjar med en parentes; kortfilmen, innan huvudattraktionen, ”Det blå paraplyet” var riktigt bra. ”University” har i vissa fall även översatts med ”studentliv” (konstigt att man inte kör på en ”fast”). Bra röstskådespel, lagom med humor och skratt (som dock mest blev fniss) och filmen i sig är ju snyggt gjord. Det som drar ner är att man redan vet hur det kommer att sluta (ja, om man har sett Monsters Inc., det vill säga). Så det blir inte så spännande som det skulle kunna bli. Betyget blir en stark…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Hitchcock

Titel: Hitchcock

Premiär: 8 februari

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Drama, Biografi

Regi: Sacha Gervasi

Skådespelare: Anthony HopkinsHelen MirrenScarlett JohanssonToni ColletteJessica BielJames D’Arcy, mfl.

Handling: I centrum av HITCHCOCK står kärlekshistorien mellan en av världens mest inflytelserika regissörer Alfred Hitchcock och hans fru Alma Reville. En relation som ställs på prov under inspelningen av en av Hitchcocks mest kända filmer Psycho. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte vad jag skulle förvänta mig här. Var så lat att till och med en titt på en trailer uteblev. Fast att döma av postern så såg det ju i alla fall ut som att smink och kostym hade gjort ett bra jobb.

Speltiden: Har inte så mycket att kommentera på denna punkt, förutom att jag tyckte att det blev tempofattigt i ett par scener. Vilket är lite synd då filmen inte är så speciellt lång. Men fullt acceptabelt.

Skådespelarna: Filmens starkaste punkt. Hopkins gör en enastående rolltolkning av ”Hitch”. Mirren, som Alma Reville, är som oftast bra. Men också Collette (Hitch’s assisent), Johansson (Janet Leigh), Biel (Vera Miles) gör bra prestationer.

Musiken: Får nog ta att säga att det är filmens svagaste länk. Den märktes knappt av. Förutom i en scen där ”Hitch” står och lyssnar utanför biosalongen på premiärvisningen av Psycho, där man använt originalmusiken – vilket gjorde det både effektfullt och komiskt, säger inte mer än så.

Totalt: En film som jag tycker varken överraskar eller kan ses som Oscar-material (förutom kostym och smink – även om masken ibland så lite konstig ut), trots en intressant story. Men den var ändå helt klart sevärd (men kanske inte någon man ser flera gånger om). Snygg scenografi och bra skådespeleri. Filmen avslutas med en klockren scen, där ”Hitch” pratar till publiken, och det görs en ganska rolig (om man kan uttrycka sig så) referens. Slutbetyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine