Titel: Lincoln 
Premiär: 25 januari
Speltid: 2 timmar 30 minuter
Genre: Drama, Biografi, Historisk
Regi: Steven Spielberg
Skådespelare: Daniel Day-Lewis, Sally Field, David Strathairn, Joseph Gordon-Levitt, Hal Holbrook, Tommy Lee Jones, Julie White, mfl.
Handling: I en nation som är svårt splittrad av krig gör Lincoln allt för att stoppa inbördeskriget, förena landet och avskaffa slaveriet. Med stort mod och redo att göra allt som krävs, även bryta mot lagen, vet Lincoln att hans beslut under denna kritiska tid kommer att vara avgörande för kommande generationers liv. (Från SF).
Mina tankar: Då det blev ganska spontant att se denna så hann jag inte få några större förväntningar. Filmen hade också gått ganska omärkt förbi, för min del, förutom att några Oscars-nomineringar hade intjänats. Så efter en lite snabb och grundlig ”förstudie”, så var det enda jag oroade mig för att det skulle vara i stil med det jag upplevde med Les Misérables, att vara för lång och tempofattig.
Speltiden: Oj, var ska jag börja? Tyvärr så var denna ännu värre upplagd än ”Les Mis”. Första halvtimmen var väl okej, men sen blev det riktigt långtråkigt. Inte mycket till tempo, vilket gör att intresset dalar ganska på en gång. Det blev till slut lite jobbigt att sitta igenom dessa 2 timmar och 30 minuter.
Skådespelarna: Är inte direkt några nykomlingar, utan dom här (med undantag för någon enstaka, med betydande roll) har många, många år inom branschen. Och tur är väl också det, för hade inte skådespelet varit väldigt bra (kanske inte allt för krävande, trots mycket dialoger) så hade det här varit ett riktigt bottennapp.
Musiken: Tydligen har John Williams (som ofta komponerar bra, ”Tintin”, ”Jurassic Park”, ja listan kan göras lång) gjort, men tycker inte han lyckats så bra med detta score, då jag tycker det går förbi obemärkt. Vilket är synd, då filmen var i behov av något mer som stod ut, utöver skådespeleriet.
Totalt: Det är inte precis så att jag är inte ”bryr mig” om Lincoln och händelsen (som är av betydande roll för amerikansk historia) som filmen kretsar om, men jag tycker det utförs på ett mindre bra sätt (hade förväntat mig mer av Spielberg). Otroligt mycket (allt är relativt) dialog och det är väldigt tempofattigt, ja, jag ska inte dra ut på det mycket mer. Men det blev tillslut ett stort sömnpiller. Det som räddar filmen från bottenskrapet blir skådespelarinsatserna. Betyget blir endast en…
Läs även recension hos MovieZine
