Judy Greer

Ant-Man

av

Titel: Ant-Man

Premiär: 22 juli

Speltid: 1 timme 59 minuter

Genre: Action, Sci-Fi

Regi: Peyton Reed

Skådespelare: Paul Rudd, Michael Douglas, Corey Stoll, Evangeline Lilly, Bobby Cannavale, Anthony Mackie, Judy Greer, Michael Peña, Abby Ryder Fortson, Hayley Atwell, m.fl.

Handling: Biokemisten Dr. Hank Pym använder sin senaste upptäckt, en grupp subatomära partiklar, för att skapa en storleksförändrande formel. Hans första test på sig själv går fel men han uppfinner en hjälm som gör att han kan kommunicera med myror – och kontrollera dem. (Från SF.se).

Mina tankar: Marvel Cinematic Universe drar igång ett äventyr för ännu en mindre känd figur (tänkte innan på Guardians of the Galaxy, som många inte kände till). Den minsta hjälten (bokstavligen) var jag bekant med sedan LEGO Marvel Super Heroes. Men inte någon större koll på storyn. Återstår att se hur väl det går…

Känns som man inte tar några chansningar och kör ut en 2,5 timmes rulle, då man ska introducera en ny karaktär. Drygt två timmar och 2 post-credit-scener, för den sedvanliga uppbyggnaden av de kommande filmerna (främst Captain American: Civil War).

Att man väljer en skådespelare som huvudsakligen har spelat i komedier till huvudrollen gjorde mig lite ”misstänksam”. Men Rudd visar att det finns mer under huven än tidigare visat. En veteran som Douglas – jo det funkar bra. Mackie (Falcon) och Atwell (Agent Carter) som har dessa roller inom franschien får också vara med. Summa summarum är alla bra, sen att jag inte gillade Peña’s karaktär är en annan sak.

Marvels senaste är alltså Ant-Man, som är ett trevligt tillskott i familjen och extra trevligt blir det när man känner igen referenser till de tidigare (det knyter ihop säcken på ett kul sätt). I och med att man introducerar en ny karaktär i ett universum som redan har sina stora namn använder man (i alla fall på postern) Marvel-märket. Bra jobbat på specialeffekterna (sen kan man lika gärna stå över 3D-versionen). För övrigt, funktionen som ”makrofotograf” såg jag för första gången i eftertexterna. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Jurassic World

av

Titel: Jurassic World 

Premiär: 10 juni

Speltid: 2 timmar 5 minuter

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: Colin Trevorrow

Skådespelare: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Ty Simpkins, Irrfan Khan, Vincent D’Onofrio, Nick Robinson, Omar Sy, BD Wong, Judy Greer, Lauren Lapkus, Brian Tee, Katie McGrath, m.fl.

Handling: Det har gått tjugotvå år sedan John Hammonds dröm om en nöjespark med levande dinosaurier och äntligen har den förverkligats. Arbetet med genetiskt material har givit forskarna mer kunskap om de förhistoriska jättedjuren än de kunnat drömma om. Nu har de förstått så mycket om utvecklingen att de törs undersöka hur den skulle fortsatt om inte en meteorit satt punkt för dinosauriernas välde… (Från SF.se).

Mina tankar: Fjorton år sedan den senaste Jurassic Park (III). Tekniken har gått framåt, trots det hoppas jag på att det inte blir någon CGI-fest, utan man har försökt vara sina föregångare (i alla fall originalet) troget i praktiska effekter. Sen känns ju inte heller rollistan helt fel, ja så här inför i alla fall. Postern som vi fick här kunde ju ha varit mer ”storslagen” – typ som denna. Slutligen skippar vi 3D-versionen, eftersom den inte är filmad i riktig 3D, utan postkonverterad (inte samma upplevelse).

Att filmen är över två timmar tycker inte jag märks speciellt mycket. Det händer – i stort sett – något hela tiden. Men samtidigt, ska jag säga, att filmen inte hade tjänat något större på att vara så ”lite” som 10 minuter längre.

En fin lista av skådespelare har vi här. Chris Pratt (Guardians of the Galaxy), Bryce Dallas Howard (Niceville), Irrfan Khan (Berättelsen om Pi), Ty Simpkins (Insidious) och Katie McGratch (kanske mest känd from BBC:s Merlin). Och jag måste säga att jag är mäkta imponerad av samtliga faktiskt. Här har dom jobbat ordentligt under rollsättningen.

Jurassic World är en värdig uppföljare och jag tycker nog till och med att den kommer in på andra plats efter första filmen. Ett stort utropstecken är effekterna, som jag tycker var väldigt bra gjorda. Utom vid ett tillfälle där det, tyvärr, blev väldigt tydligt att det användes en greenscreen. Plus också för att de orkade tillverka robotmodeller av några par dinos och inte förlitade sig på dator-magi. Det kan vara den bästa filmen hittills i år och visst är det mäktigt och nostalgiskt när ”Jurassic Park Theme” drar igång. Betyget blir…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine