Irrfan Khan

Jurassic World

av

Titel: Jurassic World 

Premiär: 10 juni

Speltid: 2 timmar 5 minuter

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: Colin Trevorrow

Skådespelare: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Ty Simpkins, Irrfan Khan, Vincent D’Onofrio, Nick Robinson, Omar Sy, BD Wong, Judy Greer, Lauren Lapkus, Brian Tee, Katie McGrath, m.fl.

Handling: Det har gått tjugotvå år sedan John Hammonds dröm om en nöjespark med levande dinosaurier och äntligen har den förverkligats. Arbetet med genetiskt material har givit forskarna mer kunskap om de förhistoriska jättedjuren än de kunnat drömma om. Nu har de förstått så mycket om utvecklingen att de törs undersöka hur den skulle fortsatt om inte en meteorit satt punkt för dinosauriernas välde… (Från SF.se).

Mina tankar: Fjorton år sedan den senaste Jurassic Park (III). Tekniken har gått framåt, trots det hoppas jag på att det inte blir någon CGI-fest, utan man har försökt vara sina föregångare (i alla fall originalet) troget i praktiska effekter. Sen känns ju inte heller rollistan helt fel, ja så här inför i alla fall. Postern som vi fick här kunde ju ha varit mer ”storslagen” – typ som denna. Slutligen skippar vi 3D-versionen, eftersom den inte är filmad i riktig 3D, utan postkonverterad (inte samma upplevelse).

Att filmen är över två timmar tycker inte jag märks speciellt mycket. Det händer – i stort sett – något hela tiden. Men samtidigt, ska jag säga, att filmen inte hade tjänat något större på att vara så ”lite” som 10 minuter längre.

En fin lista av skådespelare har vi här. Chris Pratt (Guardians of the Galaxy), Bryce Dallas Howard (Niceville), Irrfan Khan (Berättelsen om Pi), Ty Simpkins (Insidious) och Katie McGratch (kanske mest känd from BBC:s Merlin). Och jag måste säga att jag är mäkta imponerad av samtliga faktiskt. Här har dom jobbat ordentligt under rollsättningen.

Jurassic World är en värdig uppföljare och jag tycker nog till och med att den kommer in på andra plats efter första filmen. Ett stort utropstecken är effekterna, som jag tycker var väldigt bra gjorda. Utom vid ett tillfälle där det, tyvärr, blev väldigt tydligt att det användes en greenscreen. Plus också för att de orkade tillverka robotmodeller av några par dinos och inte förlitade sig på dator-magi. Det kan vara den bästa filmen hittills i år och visst är det mäktigt och nostalgiskt när ”Jurassic Park Theme” drar igång. Betyget blir…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Berättelsen om Pi

av

Titel: Life of Pi

Premiär: 21 december 2012

Speltid: 2 timme 7 minuter

Genre: Äventyr, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , Gérard Depardieu, Rafe Spall, mfl.

Handling: Regissören Ang Lees Berättelsen om Pi är ett storslaget vackert äventyr om 16-åriga Pi som efter ett skeppsbrott befinner sig som enda överlevande människa ombord på en livbåt mitt ute på Stilla Havet. Livet på båten blir en kamp för överlevnad och dagar och nätter fyllda av spänning, hopp och förtvivlan. När räddningen till slut kommer är Pi den enda som kan återberätta historien om vad som egentligen hände därute… men frågan är om man någonsin kommer tro honom. (Från SF).

Mina tankar: Hm, bättre sent än aldrig, kanske är ett bra talesätt. Jag ville ge denna, nu mera Oscar-nominerade film (11 nomineringar) en chans innan galan går av stapeln. För av någon anledning så blev det aldrig av att se den tidigare. Sen att den fått bra recensioner (bild på nya postern) skadar ju inte eller? Så visst var förhoppningarna höga.

Speltiden: Med dagens mått är två timmar inte mycket, fast då gäller det ju att ha innehåll för det. Vissa partier blir faktiskt lite sega, men i totalten så är det okej.

Skådespelarna: Var inga jag visste vilka det var (förutom Depardieu, som jag såg i ”1492 – Den stora upptäcken”, för ett bra tag sedan och han hade bara en liten biroll i denna). Men sett överlag så tycker jag att det var helt okej insatser från de flesta. Men större delen av filmen är endast med Sharma som får agera mot sådant som ska sättas in på digital väg, vilken han gör förvånansvärt bra.

Musiken: Var inte direkt dålig, men jag hade ändå förväntat mig mer. Lite besviken blev jag allt.

Totalt: Kan lungt konstatera att jag hade för höga förväntningar på ”Pi”, men ska inte säga att jag blev besviken, det är fortfarande en väldigt bra film. Filmens starkaste sidor är; fotot, specialeffekterna (riktigt bra). Och okej skådespeleri och musik. Det som filmen tappar i story och ”tempo” tar den igen i det visuella, som är väldigt bra gjort. Just det, sen var det 3D också. Var väl bara några scener, tycker jag, som fick ”full effekt”. Det jag tyckte var lite konstigt var att det i två scener (eller så) som utnyttjade 3Dn, var att bildutsnittet ändrades, från att vara (uppskattningsvis) 16:9 till 21:9 (typ 16:9 med ”kanter”) och en blev någon form av 4:3, för att förklara det ”enkelt”. Betyget blir en lite svagare…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine