Evangeline Lilly

Ant-Man

av

Titel: Ant-Man

Premiär: 22 juli

Speltid: 1 timme 59 minuter

Genre: Action, Sci-Fi

Regi: Peyton Reed

Skådespelare: Paul Rudd, Michael Douglas, Corey Stoll, Evangeline Lilly, Bobby Cannavale, Anthony Mackie, Judy Greer, Michael Peña, Abby Ryder Fortson, Hayley Atwell, m.fl.

Handling: Biokemisten Dr. Hank Pym använder sin senaste upptäckt, en grupp subatomära partiklar, för att skapa en storleksförändrande formel. Hans första test på sig själv går fel men han uppfinner en hjälm som gör att han kan kommunicera med myror – och kontrollera dem. (Från SF.se).

Mina tankar: Marvel Cinematic Universe drar igång ett äventyr för ännu en mindre känd figur (tänkte innan på Guardians of the Galaxy, som många inte kände till). Den minsta hjälten (bokstavligen) var jag bekant med sedan LEGO Marvel Super Heroes. Men inte någon större koll på storyn. Återstår att se hur väl det går…

Känns som man inte tar några chansningar och kör ut en 2,5 timmes rulle, då man ska introducera en ny karaktär. Drygt två timmar och 2 post-credit-scener, för den sedvanliga uppbyggnaden av de kommande filmerna (främst Captain American: Civil War).

Att man väljer en skådespelare som huvudsakligen har spelat i komedier till huvudrollen gjorde mig lite ”misstänksam”. Men Rudd visar att det finns mer under huven än tidigare visat. En veteran som Douglas – jo det funkar bra. Mackie (Falcon) och Atwell (Agent Carter) som har dessa roller inom franschien får också vara med. Summa summarum är alla bra, sen att jag inte gillade Peña’s karaktär är en annan sak.

Marvels senaste är alltså Ant-Man, som är ett trevligt tillskott i familjen och extra trevligt blir det när man känner igen referenser till de tidigare (det knyter ihop säcken på ett kul sätt). I och med att man introducerar en ny karaktär i ett universum som redan har sina stora namn använder man (i alla fall på postern) Marvel-märket. Bra jobbat på specialeffekterna (sen kan man lika gärna stå över 3D-versionen). För övrigt, funktionen som ”makrofotograf” såg jag för första gången i eftertexterna. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Hobbit: Femhäraslaget

av

Titel: The Hobbit: The Battle of the Five Armies

Premiär: 10 december

Speltid: 2 timmar 24 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy

Regi: Peter Jackson

Skådespelare: Ian McKellen, Martin Freeman, Richard Armitage, Benedict Cumberbatch, Lee Pace, Evangeline Lilly, Luke Evans, Cate Blanchett, Orlando Bloom, Aidan Turner, Hugo Weaving, Christopher Lee, James Nesbitt, m.fl.

Handling: Efter att ha återkrävt dvärgarnas rike från draken Smaug har gruppen oavsiktligt släppt lös Smaug, som rasande låter sin eld drabba de försvarslösa männen, kvinnorna och barnen i Sjöstaden.  Thorin är besatt av den återfunna skatten och offrar såväl vänskap som ära för att inte förlora den trots att Bilbo desperat kämpar för att få honom att ta reson. Slutligen tvingas Bilbo fatta ett riskfyllt beslut – men ännu större faror väntar. Den mäktige fienden Sauron har skickat en armé av orcher för att anfalla Ensliga berget, något som undgått alla förutom Gandalf. (Från SF.se).

Mina tankar: Det var till en början lite ”osäkert” om, eller rättare sagt kanske ”när” jag skulle ta mig tid att titta på finalen i Hobbit-trilogin (svårt att gå på nattpremiären när man har saker att göra på dagarna). Men bestämde mig först för dagen efter – som jag spontant ändrade till premiärkvällen (på ”rätt” datum). Skippade även detta år 3D och HFR (High Frame Rate).

Gällande speltiden så tyckte jag den kändes kortare än de dryga 2.30h (vet inte om jag slumrade till?). Sen om eftertexterna är längre – så den effektiva tiden blir kortare – i och med att det är avslutningen Det är full gas från början till slutet, med några tempodippar.

Det är samtliga som repriserar rollerna (konstigt vore annars, då filmerna är inspelade ”back-to-back”). Så jag tycker, fortfarande, att de gör ett bra jobb.

Det är en godkänd avslutning på trilogin om hobbiten Bilbo och hans äventyr. Positivt jämfört med mellandelen är att de har lagt tid på CGI den här gången, det ser bättre ut helt enkelt. Någon enstaka scen som känns som parodi (ska inte nämna när, det kommer man märka). Sen att man animerar(?) Billy Connolly’s karaktär kändes tveksamt. Det finns en del riktigt vackra scener och vyer, samt att slaget är ganska storslaget. Plus för att speltiden känns kort, trots att den är ganska lång. Vår egen Persbrandt som hade en roll i del 2, hade ett ”blink-and-you-miss-it” scen. Att sätta ett betyg på filmen är svårt, den pendlar lite – men det får bli en svag…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Hobbit: Smaugs ödemark

av

Titel: The Hobbit: The Desolation of Smaug 

Premiär: 11 december

Speltid: 2 timmar 41 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , , , , , , , , mfl.

Handling: Här är fortsättningen på Bilbo Baggers äventyrliga resa tillsammans med Gandalf och de tretton dvärgarna, ledda av Thorin Ekensköld, för att återkräva Ensliga berget och dvärgarnas förlorade rike Erebor. Efter att ha lyckats överleva första etappen av den oväntade resan, kämpar gruppen vidare österut genom den förrädiska skogen Mörkveden. Där ställs de öga mot öga med den gigantiske Beorn, en hord av jättespindlar och tillfångatas av de farliga skogsalverna. Efter en dramatisk flykt lyckas de ta sig till Sjöstaden och vidare till Ensliga berget för att möta den största faran av alla – den enorma draken Smaug. En utmaning som kommer sätta deras mod och vänskap på slutgiltigt prov. (Från SF.se)

Mina tankar: Då man är ”nollställd” inför ett nytt äventyr, så är det svårt att ha förväntningar om man inte vet vad som ska vänta. En oväntad resa tyckte jag var riktigt bra. Därav blev förväntningarna höga inför fortsättningen, kanske lite för höga? Äventyret sågs i vanlig 2D.

I stort samma folk som var med i förra (och dom presterar likvärt som i första filmen), dock har med vi Mikael Persbrandt (som Beorn), Orlando Bloom (Legolas från Ringen-trilogin), Evangeline Lilly (kanske mest känd som Kate från ”Lost”), Stephen Fry och Benedict Cumberbatch (från BBC:s Sherlock) dock lånar han bara ut rösten. De nya tycker jag klara uppgiften bra och Perbrandt var en positiv överraskning.

Den är ett par minuter kortare än den första filmen, men jag upplevde det som att den här var den längre, detta trots att den här innehöll mer action. Kanske att det var så att de lite långsammare partierna tappar för de scenerna med lite mer fart i.

En STOR svaghet med denna del är att CGI och specialeffekter ser ut som ett tv-spel från slutet av förra millennieskiftet, det är riktigt illa. Speciellt då stor del av filmen hänger på att det för att få till effekter som man tänkt sig. Så man borde kanske spenderat lite mer av de 200.000.000 dollar av budgeten på denna punkten.

Det är en bra fortsättning på berättelsen, med fina miljöer, bra skådespeleri och för det mesta bra effekter. Kanske att man har ”missbrukat” och använt för mycket CGI och specialeffekter, då man inte låter alla sådana scener spela på lika villkor. En sak om man har ”jämnt dåliga”, men att varva riktigt snygga effekter med näst intill skrattretande, nja, det gillar jag inte. Och nu direkt efter känner jag mig då lite besviken på helheten (för att inte tala om cliff-hangern). Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Real Steel

av

Titel: Real Steel

Premiär: 25 november

Speltid: 2 timmar 7 minuter

Regi: Shawn Levy

Skådespelare: Hugh Jackman, Evangeline Lilly, Dakota Goyo, Anthony Mackie, Kevin Durand, Hope Davis, James Rebhorn, Marco Ruggeri, Karl Yune, Olga Fonda, mfl.

Handling: Charlie Kenton (Hugh Jackman) är en före detta slagskämpe som inte längre har en chans sedan enorma stålrobotar tagit över boxningsringarna. Nu tjänar han knappt sitt uppehälle genom att sätta ihop halvdana robotar från metallskrot och dra från den ena boxningsmatchen till den andra. När Charlie når botten är han tvungen att slå sig ihop med sin son Max, som han knappt haft någon kontakt dem tidigare. Tillsammans börjar de träna en utmanare till den stora titeln i mästerskapet. Allt står på spel när Charlie och Max, mot alla odds, får en sista chans till comeback. (Från SF).

Mina tankar: En film om robotar som inte är en ”Transformers-film” (eller annan robotfilm, för den delen), hur kan det gå? Och efter en intressant trailer och fullt acceptabel slutprodukt – så javisst funkar det!

Speltiden var, om man ska vara lite negativ, kanske aningen lång. Men trots det är det inte egentligen långtråkigt någon gång, kanske att det var lite ”trögt” i början. Men det är nog för att introducera Jackmans karaktär ordentligt.

Skådespelarna Hugh Jackman (bl. a. X-Men) och Evangeline Lilly (Lost) håller ofta bra klass, vilket de även gjorde i den här. Men också Anthony Mackie och Kevin Durand i birollerna spelade bra.

Musiken, är en bra variation av pop/rock musik (kanske mest rock). Jag tycker det passade filmen bra, så ett fullt godkänt soundtrack.

Totalt, en bra ”robot-action” (som inte är Transformers eller liknande). Bra foto och mycket bra visuella effekter (robotarna, som jag kan tänkta mig var gjorda med både animerade, fysiska modeller och motion-capture). Något som jag störde mig lite på var karaktären Max (Dakota Goyo) som är 11 år, men kändes som han var betydligt äldre, med det språk och ”attityd” som han hade. Story-mässigt kanske lite förutsägbar, men jag gillade den ändå, och betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine