Titel: Skumtimmen
Premiär: 27 september
Speltid: 1 timme 44 minuter
Genre: Drama, Mysterium
Regi: Daniel Alfredson
Skådespelare: Lena Endre, Tord Peterson, Johan Sundberg, Thomas W. Gabrielsson, Björn Andersson, Philomène Grandin, mfl.
Handling: Skumtimmen är en historia om försoning mellan en pappa och hans dotter. Julia har aldrig förlåtit sin pappa, som hon anklagar för sin son Jens försvinnande. Gerlof (pappan) har aldrig fullt ut tagit på sig det ansvaret, men har sedan många år gjort en egen utredning om att en tidigare försvunnen mytomspunnen mördare på Öland, Nils Kant, ska ha med Jens försvinnande att göra. Nu när Julia efter många år besöker sin pappa på Öland blir hon arg när hon upptäcker vad han har hållit på med. Samtidigt kommer det ett paket till Gerolf med Jens ena sandal. Gerlof och Julia blir mot sin vilja involverade i en resa tillsammans som blir chockartad för dem båda. Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska Alvaret i skymningen. (Från SF).
Mina tankar: Ärligt talat så hade inte några större förhoppningar. Trodde att det skulle bli en ”sedvanlig deckare”, för jag hade även dålig koll på vad den egentligen handlade om, förutom att ha läst synopsisen.
Och tur var det att det inte fanns några förhoppningar. För hade jag ”trott” på den här filmen hade jag blivit väldigt, väldigt besviken. Har svårt att överhuvudtaget hitta några positiva saker med filmen. För första gången i mannaminne slumrar jag till under en biovisning. Det händer inte ens under Lucia Movie Night och då blir man ganska skör. Så den alternativa titeln ”Sömntimmen” funkar bra?
Kanske hade det blivit bra med bättre tempo? Har till och med svårt att föreställa mig en sådan alternativ version. Okej, en bra sak som jag kommer på nu. Fotot, landskapen var fina. Skådespelet var väl inte dåligt men inte heller bra, utan lite grått. Det som krävs utförs, men utan själ i arbetet. Tycker inte heller att det blir speciellt spännande.
Nä, detta var inte speciellt bra, på något håll (ja, förutom det nämnda fina fotot). Det priset filmen kan få är att vara den första biofilmen, i år, som jag delar ut en etta till. Så det är ju alltid en bedrift, starkt jobbat! *ironi* Så den sedvanligt slutklämmen får väl denna gången utebli, trots att jag försöker få till den nu… betyget blir ju som sagt en…
Läs även recension hos MovieZine
