Titel: Monica Z
Premiär: 13 september
Speltid: 1 timme 51 minuter
Genre: Drama, Musik
Regi: Per Fly
Skådespelare: Edda Magnason, Sverrir Gudnason, Kjell Bergqvist, Cecilia Ljung, Randy Ingram, Vera Vitali, Johannes Wanselow, Oskar Thunberg, mfl.
Handling: Filmen skildrar en svensk nationalikon och stjärnas stora genombrott och blomstringstid på sextiotalet. En exceptionell artist som med unik närvaro levde ett liv på scenen samtidigt som ett turbulent kärleksliv dolde sig bakom rampljuset. (Från SF).
Mina tankar: Hade inte så mycket att gå på inför, förutom att det faktiskt hade gått bra, mycket positiv kritik. Sen hade jag ingen större koll på Zetterlunds historia, så visst, på förhand såg det ju minst sagt intressant ut.
Speltiden: Som jag så många gånger har sagt förr, med ett bra upplägg och tempo så undgår åskådaren att tänka på tiden. Den här lyckas med det till 95%.
Skådespelarna: Får nog ta och säga att Magnason gör en fläckfri tolkning av Zetterlund. Bergqvist och Ljung (Z:s föräldrar) presterar mycket bra, speciellt ”Kjelle” (som jag annars har svårt för). Även de andra birollerna tycker jag görs bra.
Musiken: Inte så mycket att krångla med här, utan det var många av Zetterlunds egna hits.
Totalt: En i raden av kommande filmer i biografi-genren (Diana, Jobs, Grace of Monaco är några fler). Hur som helst, mycket bra skådespeleri (plus bra rollsättning, i likhet, av ikoner som Povel Ramel, Tage Danielsson, Beppe Wolgers och några till). Musiken är okej (och möjligen något nostalgisk), fotot är än bättre. Historien i sig är faktiskt intressant, för mig som inte hade något större vetande om Z innan. Kan gott och väl bli Sveriges Oscars-bidrag till nästa år (anm. 5/9, nu blev det inte så). Duellerar med ”Känn ingen sorg” som bästa svenska film i år. Betyget blir en..
Läs även recension hos MovieZine