Thomas Hanzon

Medicinen

av

Titel: Medicinen

Premiär: 29 augusti

Speltid: 1 timme 55 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: Colin Nutley

Skådespelare: Helena Bergström, Peter Eggers, Ida Engvoll, Cecilia Forss, Ewa Fröling, Thomas Hanzon, Susanne Thorson,  m.fl.

Handling: Johanna är hunsad av sin chef på modetidningen Dolce Vita där hon jobbat alldeles för länge. Hon har ständigt ont om pengar, hennes exman har hittat en yngre tjej och sexlivet är lika med noll. Johanna behöver ett break. Eller åtminstone en resa till solen med barnen, om hon bara hade råd. För att få ihop extrapengar hoppar hon desperat på ett erbjudande som försökskanin för en ny medicin, men pillren hon får har oväntade biverkningar. Över en natt ändrar sig allt. Oron är som bortblåst, hon känner sig kåt, snygg och självsäker. Omvärlden ser henne också med helt nya ögon. Hon tar för sig på jobbet och ger sig ut efter kärlek i den löftesrika sommarnatten. Livet är underbart. Men hur länge räcker pillren? (Från SF.se).

Mina tankar: Hade som mest hört talas om titeln, men inte lagt mer energi på den (inte ens trailern). Handlingen verkar vid en första anblick som intressant, men inga stora förväntningar. Filmen bygger på boken, med samma namn, av Hans Koppel.

Speltiden är lagom, det finns inte egentligen några dippar, utan de dryga två timmarna går ganska fort.

Skådespelarna är överlag bra. Ingen som utmärker sig mer än den andra, anser jag. En spontan tanke är att det är få manliga roller/karaktärer.

En dramakomedi som bjuder på ett par skratt. Synd bara att man listar ut hur det slutar (plot twisten) innan filmen har hunnit dit. Bra skådespeleri (och lite musik). En mello-bekant, Edward af Sillén har varit med och skrivit manus. Trots att filmen inte är i min målgrupp (vilket kan antas är medelålders kvinnor) så tycker jag att den är klart sevärd. Betyget blir en…

film 3-5

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Jag saknar dig

av

Titel: Jag saknar dig

Premiär: 19 augusti (Sverige) 4 februari (GIFF*)

Speltid: 2 timmar 5 minuter

Regi: Anders Grönros

Skådespelare: Thomas Hanzon, Tom Ljungman, Erika Midfjäll, Hanna Midfjäll, Ludvig Nilsson, Birthe Wingren, Ola Rapace, mfl.

Handling: Det här är berättelsenom hur alla runt omkring kan komma tillbaka till livet när någon nära dör, och hur ett nytt liv växer fram ur sorgen. Filmen Jag saknar dig baseras på Peter Pohls och Kinna Gieths roman Jag saknar dig, jag saknar dig, som vann Augustpriset 1992 i klassen Barn- och ungdomsböcker. En feelgood historia – om sorg. (Från SF).

Mina tankar: Till och börja med så hade jag inte mycket kött på benen inför den här. Möjligtvis att huvudrollerna inte var något(?) välkända.

Speltiden var lite konstigt upplagt. Jag tyckte allt gick fort i början, och efter olyckan så känns det lite som att allt börjar om på något sätt, men ändå inte (lite svårt att ”beskriva”). Men det blir liksom som att man känner ”- jaha, vad är det som är kvar att göra”. Vilket dock mer (eller mindre) förklaras till slut. Men, totalt sett, kanske i längsta laget.

Skådespelarna var, ”njae”. Då de båda huvudrollerna (Erika & Hanna Midfjäll) inte har något (enligt IMDb) på meritlistan, inom film, så blir inte insatsen helt 100%, men klart godkänt för att vara första gången. Men vi har också Thomas Hanzon (som pappan) och Ola Rapace (i form av vad jag tror var någon form av kurator). Men allt som allt, så duger det.

Musiken, tja, här var det ärligt talat inte mycket att hänga i granen. I stort sett en (1) låt ”Turn The Tide” med AiluCrash, som går på ”repeat”. Och den tillhör storyn så, det är som det är, men jag säger inte att den var direkt dålig. Men den sätter sig ganska bra på hjärnan efter det.

Allt som allt, är det en väldigt bra film som får känslorna att vakna till. Fint foto, bra story (jag har inte läst boken som den är baserad på, så har inget att jämföra med) och bra manus. Och totalt sett är det en av de bästa svenska filmerna i år. Vilket resulterar i betyget…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

*Göteborgs Internationella Film Festival.