Film

The Walk

av

Titel: The Walk

Premiär: 9 oktober

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Drama, Äventyr, Biografi

Regi: Robert Zemeckis

Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Charlotte Le Bon, Guillaume Baillargeon, Ben Kingsley, Clément Sibony, Steve Valentine, m.fl.

Handling: Endast en man har lyckats gå på lina mellan de två World Trade Center-tornen. Hans namn var Philippe Petit, en fransk lindansare, och det hela ägde rum den 7 augusti 1974. (Från SF.se).

Mina tankar: Detta är ju lite roligt eftersom WTC var världens högsta byggnader, samt tänker man lite på att det nu inte är fallet (av flera anledningar). Att det är baserat på en verklig händelse, på något sätt tar känsla ifrån filmen (man vet hur det ska sluta)?

Det är två timmar som går relativt fort. Tempot överlag är ganska sansat och lugnt, inte mycket mer att kommentera.

Inga stora stjärnor (ja, förutom Gordon-Levitt och Kingsley, då), men de gör sitt jobb även om jag tycker de kunde ha skippat de franska accenterna.

En bra film till trots. Kanske man ska se dokumentären Man on Wire om man ska välja (har inte sett den)? Godkänt skådespeleri och jag ska faktiskt berömma specialeffekterna. Trots accenterna ska man ha lite beröm för att man vågar köra på ”originalspråk”, så att säga. Tyvärr tappar den lite i slutet när det blir lite cirkus över det hela. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

The Martian

av

Titel: The Martian

Premiär: 2 oktober

Speltid: 2 timmar 22 minuter

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: Ridley Scott

Skådespelare: Matt Damon, Jessica Chastain, Kristen Wiig, Jeff Daniels, Michael Peña, Sean Bean, Kate Mara, Chiwetel Ejiofor, m.fl.

Handling: Astronauten Mark Watney blir kvarlämnad på Mars av resterande besättningen som tror att han omkommit efter en kraftig storm i rymden. Ensam kvar måste han med sin intelligens och styrka hitta ett sätt att överleva på den lilla mat han har och signalera till jorden att han lever. Miljontals mil bort jobbar NASAs forskare dygnet runt med att hitta ett sätt att få hem honom och besättningen planerar samtidigt en livsfarlig räddningsaktion. Världens befolkning är alla engagerade i Watneys öde och tillsammans är vi starka. (Från SF.se).

Mina tankar: Den här filmen började jag följa för fyra månader sedan och ”typ” glömde bort den lite efteråt. Men blev i och med NASA’s fynd på Mars frestad av den igen. Samt ett bra PR-trick.

Att filmen är över 2 timmar och 20 minuter känns verkligen inte. Här kan man lugnt säga att regissör Ridley Scott har lyckats fenomenalt med tempo och berättande.

Det finns så många stjärnor (för dom är i rymden…) med i filmen att det nästan är i överflöd, en handfull och lite till. Men i och med detta så har man ju förhoppningar på bra prestationer. Och det blir det!

Ska du se en bra sci-fi-rulle i år så ska du välja The Martian. Den har det mesta som en bra film ska ha. Intressant story, bra skådespelare, bra musik och imponerande specialeffekter (plus lite humor). Scenografin på Mars = två tummar upp. Jag är mäkta imponerad och känner att det inte behövs mycket mer än så här. Så jag klämmer (första gången på något år) till med en…

film-5-5

Läs även recension hos MovieZine

Min lilla syster

av

Titel: Min lilla syster 

Premiär: 18 september

Speltid: 1 timme 34 minuter

Genre: Drama

Regi: Sanna Lenken

Skådespelare: Rebecka Josephson, Amy Deasismont, Henrik Norlén, Annika Hallin, Maxim Mehmet, m.fl.

Handling: Stella är precis på väg in i den spännande, men också så skrämmande, tonårstiden. Hennes storasyster Katja är en riktig talang inom konståkning. Stella gör allt för att försöka vara lik sin syster och på så sätt också försöka få lite mer uppmärksamhet av de ganska upptagna föräldrarna. Men Stella upptäcker att det är något som inte stämmer med Katja. När Stella konfronterar Katja tvingas hon in i en härva av utpressning, manipulation och lögner av sin syster. Stella blir rädd att det ska få förödande konsekvenser för familjen om hemligheten uppdagas. Min lilla syster är en film om drömmar som gått fel, syskonrivalitet och hur brutalt det kan vara att växa upp som ung tjej idag. (Från SF.se).

Mina tankar: Tittade på trailern och kan inte påstå att det såg speciellt lockande ut, varken handling eller skådespeleri. Men det kostar ju inget (hade inte gått och tittat på den om det inte hade varit förhandsvisning), så ge den en chans hursomhelst.

Trots att den ändå är lagom lång på specifikationerna, så är det ett väldigt långsamt tempo. Upplever det som att den till och med går över två timmar. Jag börjar då tappa fokus och undrar när den ska ta slut.

Skådespelarna, främst Deasismont och Josephson har nog en guldbagge att hämta vid nästa tillställning. Norlin och Hallin, tycker jag inte har mycket att spela för då det är så mycket biroll. Övriga? Ja, grattis ni har nu medverkat i en långfilm.

Det känns ändå lite som en propagandafilm, som ska försöka påverka för att motverka anorexi hos unga tjejer (ja, kanske killar med), då det verkar rikta in sig på den målgruppen. Jag blir inte berörd på det sättet – ”det rätta sättet”, utan blir mest arg och stör mig på konflikterna som uppstår. Huvudtemat känns inte bra (det ska det väl inte göra heller), det känns inte som att det görs sig bra som film. Så höjdpunkten är duon Deasismont och Josephson, tummen upp. Den kommer nog visas i skolor under någon form, vilket dock kan vara bra. Det är svårbedömt, pendlar fram och tillbaka i betyget, men jag nöjer mig med en svag…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Ricki and the Flash

av

Titel: Ricki and the Flash

Premiär: 11 september

Speltid: 1 timme 42 minuter

Genre: Drama, Musik, Komedi

Regi: Jonathan Demme

Skådespelare: Meryl Streep, Kevin Kline, Mamie Gummer, Rick Springfield, Audra McDonald, Ben Platt, Hailey Gates, m.fl.

Handling: I denna både unika och medryckande film spelar Streep gitarr-stjärnan Ricki Rendazzo, som börjar se sin karriär falna och därför lämnar den glamorösa rock n’ roll-världen för att flytta tillbaks till sin hemstad. Väl där får hon en chans till försoning och startar, tillsammans med sin familj, ett nytt band. (Från SF.se).

Mina tankar: Var inte påläst inför filmen. Visste att Meryl Streep (och dottern) var med, att det var visst musiktema. Återstår att se om det är något att ha…

De ungefär 100 minuterna känns lagom, detta trots att det känns som att det finns händelseluckor på vissa ställen (som kanske bara kändes som utfyllnad i klipprummet?).

Streep är ju ”alltid” bra och har ju erfarenhet från musikaliska filmer (”Mamma Mia”), Gummer tycker jag är ännu bättre än mor sin. Kline, Springfield, McDonald med flera gör även ett bra jobb.

Ricki and the Flash är fylld med diverse klyschor, men jag tycker den kommer undan med. Det är feelgood (den har uppnått vad den är tänkt som) och skådespeleriet från huvudrollerna är bra. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Mission: Impossible – Rogue Nation

av

Titel: Mission: Impossible – Rogue Nation 

Premiär: 31 juli

Speltid: 2 timmar 11 minuter

Genre: Action, Äventyr, Thiller

Regi: Christopher McQuarrie

Skådespelare: Tom Cruise, Rebecca Ferguson, Jeremy Renner, Simon Pegg, Ving Rhames, Sean Harris, Alec Baldwin, Jens Hultén, m.fl.

Handling: Ethan och hans team står inför sitt svåraste uppdrag hittills: att utrota Syndikatet, en internationell kriminell och mycket rutinerad organisation vars mål är att förgöra IMF (Impossible Mission Force). (Från SF.se).

Mina tankar: Kan man lyckas ännu en gång? Med det enastående stuntet från Burj Khalifa i förra filmen, Ghost Protocol. Av trailern att döma gjorde man det med flygplansscenen. Att vi har representanter från Sverige (Ferguson & Hultén) lockar ju också.

De senaste filmerna har klockat in kring 2 timmar, så det är väl ”som det ska vara”. Och det funkar även denna gången, anser jag. Man har tillräckligt bra material för att göra en i samma klass.

Cruise är ju Cruise, att han levererar är mer eller mindre givet. Renner och Pegg (och Rhames) repriserar sina roller sedan tidigare filmer, så dom vet man vad man får av. Ferguson är riktigt bra, kanske kommer karriären ta fart nu? Harris gör skruken mycket bra (och är lite läskig).

Det femte omöjliga uppdraget levererar, vilket de tidigare i serien också gjort. Mäkta imponerad av Cruise och hans stunt. Senaste svenska stjärnskottet, Rebecca Ferguson, gör det jättebra. Filmen levererar spänning, viss komik och en intressant intrig. Det talas redan om en uppföljare som ska spelas in nästa sommar (återstår att se hur det blir med det). Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Ant-Man

av

Titel: Ant-Man

Premiär: 22 juli

Speltid: 1 timme 59 minuter

Genre: Action, Sci-Fi

Regi: Peyton Reed

Skådespelare: Paul Rudd, Michael Douglas, Corey Stoll, Evangeline Lilly, Bobby Cannavale, Anthony Mackie, Judy Greer, Michael Peña, Abby Ryder Fortson, Hayley Atwell, m.fl.

Handling: Biokemisten Dr. Hank Pym använder sin senaste upptäckt, en grupp subatomära partiklar, för att skapa en storleksförändrande formel. Hans första test på sig själv går fel men han uppfinner en hjälm som gör att han kan kommunicera med myror – och kontrollera dem. (Från SF.se).

Mina tankar: Marvel Cinematic Universe drar igång ett äventyr för ännu en mindre känd figur (tänkte innan på Guardians of the Galaxy, som många inte kände till). Den minsta hjälten (bokstavligen) var jag bekant med sedan LEGO Marvel Super Heroes. Men inte någon större koll på storyn. Återstår att se hur väl det går…

Känns som man inte tar några chansningar och kör ut en 2,5 timmes rulle, då man ska introducera en ny karaktär. Drygt två timmar och 2 post-credit-scener, för den sedvanliga uppbyggnaden av de kommande filmerna (främst Captain American: Civil War).

Att man väljer en skådespelare som huvudsakligen har spelat i komedier till huvudrollen gjorde mig lite ”misstänksam”. Men Rudd visar att det finns mer under huven än tidigare visat. En veteran som Douglas – jo det funkar bra. Mackie (Falcon) och Atwell (Agent Carter) som har dessa roller inom franschien får också vara med. Summa summarum är alla bra, sen att jag inte gillade Peña’s karaktär är en annan sak.

Marvels senaste är alltså Ant-Man, som är ett trevligt tillskott i familjen och extra trevligt blir det när man känner igen referenser till de tidigare (det knyter ihop säcken på ett kul sätt). I och med att man introducerar en ny karaktär i ett universum som redan har sina stora namn använder man (i alla fall på postern) Marvel-märket. Bra jobbat på specialeffekterna (sen kan man lika gärna stå över 3D-versionen). För övrigt, funktionen som ”makrofotograf” såg jag för första gången i eftertexterna. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Jurassic World

av

Titel: Jurassic World 

Premiär: 10 juni

Speltid: 2 timmar 5 minuter

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: Colin Trevorrow

Skådespelare: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Ty Simpkins, Irrfan Khan, Vincent D’Onofrio, Nick Robinson, Omar Sy, BD Wong, Judy Greer, Lauren Lapkus, Brian Tee, Katie McGrath, m.fl.

Handling: Det har gått tjugotvå år sedan John Hammonds dröm om en nöjespark med levande dinosaurier och äntligen har den förverkligats. Arbetet med genetiskt material har givit forskarna mer kunskap om de förhistoriska jättedjuren än de kunnat drömma om. Nu har de förstått så mycket om utvecklingen att de törs undersöka hur den skulle fortsatt om inte en meteorit satt punkt för dinosauriernas välde… (Från SF.se).

Mina tankar: Fjorton år sedan den senaste Jurassic Park (III). Tekniken har gått framåt, trots det hoppas jag på att det inte blir någon CGI-fest, utan man har försökt vara sina föregångare (i alla fall originalet) troget i praktiska effekter. Sen känns ju inte heller rollistan helt fel, ja så här inför i alla fall. Postern som vi fick här kunde ju ha varit mer ”storslagen” – typ som denna. Slutligen skippar vi 3D-versionen, eftersom den inte är filmad i riktig 3D, utan postkonverterad (inte samma upplevelse).

Att filmen är över två timmar tycker inte jag märks speciellt mycket. Det händer – i stort sett – något hela tiden. Men samtidigt, ska jag säga, att filmen inte hade tjänat något större på att vara så ”lite” som 10 minuter längre.

En fin lista av skådespelare har vi här. Chris Pratt (Guardians of the Galaxy), Bryce Dallas Howard (Niceville), Irrfan Khan (Berättelsen om Pi), Ty Simpkins (Insidious) och Katie McGratch (kanske mest känd from BBC:s Merlin). Och jag måste säga att jag är mäkta imponerad av samtliga faktiskt. Här har dom jobbat ordentligt under rollsättningen.

Jurassic World är en värdig uppföljare och jag tycker nog till och med att den kommer in på andra plats efter första filmen. Ett stort utropstecken är effekterna, som jag tycker var väldigt bra gjorda. Utom vid ett tillfälle där det, tyvärr, blev väldigt tydligt att det användes en greenscreen. Plus också för att de orkade tillverka robotmodeller av några par dinos och inte förlitade sig på dator-magi. Det kan vara den bästa filmen hittills i år och visst är det mäktigt och nostalgiskt när ”Jurassic Park Theme” drar igång. Betyget blir…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

She’s Funny That Way

av

Titel: She’s Funny That Way 

Premiär: 20 juni

Speltid: 1 timme 34 minuter

Genre: Komedi

Regi: Peter Bogdanovich

Skådespelare: Imogen Poots, Illeana Douglas, Owen Wilson, Rhys Ifans, Austin Pendleton, Jennifer Aniston, Will Forte, Kathryn Hahn, George Morfogen, m.fl.

Handling: Izzy, en ”call girl” med drömmar om Broadway, blir bokad av regissören Arnold Albertson som blir förtjust i den målmedvetna unga kvinnan. Detta leder till att natten slutar med att han betalar henne 30 000 dollar för att aldrig prostituera sig igen. Izzys lycka fortsätter då hon får provspela mot stjärnan Delta Simmons för en Broadway-föreställning som Deltas make – samme Arnold – regisserar. Till råga på allt fattar även pjäsens manusförfattare Joshua tycke för Izzy, vilket inte går hand i hand med att han redan dejtar den excentriska Jane, Izzys psykolog. (Från SF.se).

Mina tankar: Hade ingen koll på denna innan, och det var en ren slump att jag ”hade möjlighet” att se den. Eller jo, att det var en komedi gick ju uppenbarligen att se på postern.

Hade filmen varit längre hade det nog blivit totalt kaos i och med alla ”hit-å-dit-handlingar” (den personen känner den personen som känner den personen som känner första personen, som ett litet kretslopp). 1 timme och 30 minuter kändes alldeles lagom.

När det gäller ensemblen så har vi ju faktiskt ett par större namn. Poots, som jag faktiskt såg redan  i ”28 veckor senare” (2007) och har sett flera rollprestationer är det en person att även i framtiden hålla utkik efter. Sen de ”vanliga” Hollywood:arna; Wilson, Aniston, Forte, Hahn och Ifans. Ja, det är ett bra mix/prestation, typ.

En helt okej film, som berättar en historia där vi har ett par karaktärer som på olika sätt någon eller några och på detta sätt uppstår det vissa ”svårigheter”, vilket är beskrivet ovan. Den har sina stunder och som är roliga, men det finns även mindre bra stunder. Men hur som helst är det bra skådespeleri och några andra kända ansikten som dyker upp i mindre roller. Underhållning för stunden, javisst. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Tomorrowland: A World Beyond

av

Titel: Tomorrowland

Premiär: 22 maj

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: Brad Bird

Skådespelare: George Clooney, Britt Robertson, Hugh Laurie, Raffey Cassidy, Tim McGraw, Kathryn Hahn, Keegan-Michael Key, Thomas Robinson, Pierce Gagnon, m.fl.

Handling: Frank och den vetenskapsintresserade tonåringen Casey beger sig ut på ett farligt uppdrag för att avslöja hemligheten bakom en gåtfull plats i rymden som kallas för “Tomorrowland.” Det de måste göra förändrar världen – och dem själva – för alltid (från sf.se).

Mina tankar: Tomorrowland var en film som jag i tidiga produktionsstadiet blev nyfiken på (på grund av det futuristiska temat). Dessvärre glömdes den bort bland andra filmer med ”större prioritet”, tills trailern dök upp så sent som på TV.

Filmen skulle nog tjänat aningen på att kortats ner lite och att man hade fått upp tempot i de ”segare” partierna. Då två timmar och 10 minuter känns långt, det var några gånger ögonlocke blev tunga.

Skådespelarna är bra. Även om det känns som att det bara är en ”rutinroll” för både Clooney och Laurie. De yngre (främst Robertson och Cassidy) är bättre på det sättet.

Tomorrowland är en klart sevärd film, om man tycker om sci-fi och futuristiska scenarion, vilket nog kommer innebära att den kommer få en plats i filmhyllan hemma när den släpps på Blu-ray. Beträffande specialeffekterna så är dom helt okej. Ett par scener som det tydligen märks att det är datormagi inblandat. Scenografin och miljöerna är desto bättre gjorda. Skådespelarna gör det i totalen ett fint jobb. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension på MovieZine.

Pitch Perfect 2

av

Titel: Pitch Perfect 2

Premiär: 13 maj

Speltid: 1 timme 55 minuter

Genre: Komedi, Musik

Regi: Elizabeth Banks

Skådespelare: Anna Kendrick, Rebel Wilson, Hailee Steinfeld, Brittany Snow, Skylar Astin, Adam DeVine, Katey Sagal, Anna Camp, Ben Platt, Alexis Knapp, Hana Mae Lee, Ester Dean, Chrissie Fit, Birgitte Hjort Sørensen, Flula Borg, m.fl.

Handling: Sånggruppen Barden Bellas, med Beca och Fat Amy i spetsen, tänker vinna ett internationellt mästerskap i a cappella som äger rum i Köpenhamn. Detta visar sig bli en tuff utmaning, då tyska a cappella-gruppen Das Sound Machine dyker upp, med samma målsättning. Deras kompromisslösa ledare gör allt för att krossa Barden Bellas. (Från SF.se).

Mina tankar: Uppföljaren till succéfilmen – Pitch Perfect –  som klarar Bechdeltestet med bravur. Spännande och se (och höra) vilka musikuppsättningar som är med denna gång. Kändes som det skulle vara någorlunda samma upplägg, med viss tvist.

Speltiden klockar in på 3 längre än första filmen, inget fel på det. Som jag känner nu så här direkt efter att ha sett den så tycker jag inte att det finns några större dippar heller. Möjligt att jag inser någon senare.

Soundtracket är ju det som filmen mer eller mindre bygger på, och ja, det är mycket bra även det (med någon enstaka låt/mix-/mashup som är tveksam).

Gänget från första filmen återvänder och vi får också se ett par nya tillskott danska Birgitte Hjort Sørensen och tysken Flula Borg, som utgör ledningen i ”Das Sound Machine”. Originalcasten + Steinfield har jag inte något att klaga på (förutom en sak, läs längre ner), men ”DSM-gänget” känner jag är med nöd och näppe godkända (kanske är det den tysk-engelskan som jag retar mig på?).

Bra uppföljning till en enastående bra första film. Man kan inte undgå att smått stampa takten och sjunga med i låtarna (ja, även om det görs tyst). Det enda jag stör mig på i denna upplaga är Rebel Wilsons karaktär ”Fat Amy” (ja, det kanske rent av är Wilson själv som börjar gå mig på nerverna). En karaktär som nu känns bara vara där för ”komiken”, trist. End credit-sången var rätt så bra även den, ”Crazy Youngsters”. Jag gillar ju filmer i denna genre, har jag kommit fram till på senare år. Pitch Perfect 2 står sig, trots allt, med sin föregångare (får den till och med en till uppföljare?) och får därmed följande betyg…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine