Ett foto
Månad: augusti 2014
Medicinen
Titel: Medicinen
Premiär: 29 augusti
Speltid: 1 timme 55 minuter
Genre: Drama, Komedi
Regi: Colin Nutley
Skådespelare: Helena Bergström, Peter Eggers, Ida Engvoll, Cecilia Forss, Ewa Fröling, Thomas Hanzon, Susanne Thorson, m.fl.
Handling: Johanna är hunsad av sin chef på modetidningen Dolce Vita där hon jobbat alldeles för länge. Hon har ständigt ont om pengar, hennes exman har hittat en yngre tjej och sexlivet är lika med noll. Johanna behöver ett break. Eller åtminstone en resa till solen med barnen, om hon bara hade råd. För att få ihop extrapengar hoppar hon desperat på ett erbjudande som försökskanin för en ny medicin, men pillren hon får har oväntade biverkningar. Över en natt ändrar sig allt. Oron är som bortblåst, hon känner sig kåt, snygg och självsäker. Omvärlden ser henne också med helt nya ögon. Hon tar för sig på jobbet och ger sig ut efter kärlek i den löftesrika sommarnatten. Livet är underbart. Men hur länge räcker pillren? (Från SF.se).
Mina tankar: Hade som mest hört talas om titeln, men inte lagt mer energi på den (inte ens trailern). Handlingen verkar vid en första anblick som intressant, men inga stora förväntningar. Filmen bygger på boken, med samma namn, av Hans Koppel.
Speltiden är lagom, det finns inte egentligen några dippar, utan de dryga två timmarna går ganska fort.
Skådespelarna är överlag bra. Ingen som utmärker sig mer än den andra, anser jag. En spontan tanke är att det är få manliga roller/karaktärer.
En dramakomedi som bjuder på ett par skratt. Synd bara att man listar ut hur det slutar (plot twisten) innan filmen har hunnit dit. Bra skådespeleri (och lite musik). En mello-bekant, Edward af Sillén har varit med och skrivit manus. Trots att filmen inte är i min målgrupp (vilket kan antas är medelålders kvinnor) så tycker jag att den är klart sevärd. Betyget blir en…
Läs även recension hos MovieZine
Harry Potter: The Exhibition
Den 14 juni, en dag jag minns med blandade känslor. Den började med att ”sluta”, kanske låter konstigt med lite så var det. Strax efter halv sju på morgonen förlorade Rangers den femte finalmatchen i Stanley Cup-slutspelet och LA Kings plockade hem buckan på hemmaplan. Tungt och väldigt trist, såklart. Som tur var väntade, vad som förhoppningsvis skulle bli en trevlig visit till Norrköping och ”Harry Potter: The Exhibition”, under eftermiddagen.
Å, jovisst, trevligt var det. Det började med att man fick en telefon-liknande apparat, som guidningen är (svenska eller engelska) samt vidare till en gruppbild mot greenscreen (bild fick man köpa i souvenirshoppen efter man gått runt utställningen).
När rundturen väl startade fick vi och resten av de inbokade grupperna, gå in i ett rum där sorteringshatten satt på en pall. Utställningsvärden ställde sig snabbt bredvid och undrade om det var någon som ville bli tilldelad ett elevhem. Det var stor tvekan bland grupperna. Tillslut blev en liten kille tillfrågad – och ”utfrågad” – och fick gå med i Gryffindor (om jag minns rätt*), efter det en tjej i övre tonåren och där blev det Ravenclaw (*).
-”Någon mer?” frågade värden. Jag sa något mummel, sen klev jag fram och värden undrade om jag hade någon favorit bland elevhemmen. ”Nja..!?” sa jag och fick sen sorteringshatten över huvudet, som efter en liten stund skrek ”Hufflepuff!”. Så det var väl småroligt.
Efter det blev vi förflyttade in i ett annat rum, med en sju-åtta vertikala monitorer där en kort snutt med scener från filmerna visades. Efter det genom en liten korridor där Hogwarts Expressen (tåget) stod parkerad. Sedan kom vi in till den riktiga utställningen, med kostymer och rekvisita som användes i filmerna.
Det är en liten rundvandring mellan olika scener och teman. Man kan spela lite quidditch, kasta kloken genom de tre ringarna, ackompanjerat av det där speciella pling-ljudet när man gör poäng. Ett besök i Hagrids stuga och provsitta en överdimensionerad fåtölj.
När man gått klart utställningen, 40 minuter till 1 timme, hamnar man per automatik i shoppen. Priserna är inget att nämna, men arrangörerna drar nog in en bra summa på detta. Bilderna nedan har syster tagit när hon var där igen, med jobbet (”det går tydligen bra, om man inte använde blixt”, hade något sagt).
Guardians of the Galaxy
Titel: Guardians of the Galaxy 
Premiär: 1 augusti 2014
Speltid: 2 timmar 1 minut
Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi
Regi: James Gunn
Skådespelare: Chris Pratt, Zoe Saldana, Dave Bautista, Vin Diesel (röst), Bradley Cooper (röst), Lee Pace, Michael Rooker, Karen Gillan, John C. Reilly, Glenn Close, m.fl.
Handling: Äventyraren Peter Quill stjäl en eftertraktad himlakropp från Ronan, som är en kraftfull skurk med ambitioner att förinta hela universum. Peter slår sig sen samman med Rocket, en vapengalen tvättbjörn, Groot, en trälik humanoid, den gåtfulla Gamora och den hämndlystne Drax the Destroyer. Tillsammans bildar de ett futuristiskt team av superhjältar som skyddar galaxen mot faror. (Från SF.se).
Mina tankar: Fler Marvel-karaktärer blir till spelfilm – roligt säger jag som nog får se mig som en som föredrar Marvel- före DC-universumet, när det kommer till film. Marvel har Iron Man, Thor, Captain America och Hulken = The Avengers, plus X-Men (och en hel drös som är påväg), DC har väl i stort sett ”bara” Batman och Stålmannen (Man of Steel/Superman) som har kommit så lång så de fått egna filmer (har inte kollat upp detta, så ”salta” lite där).
”Galaxens väktare” är väl ganska okända för de flesta som inte är insatta i ämnet. Jag fick lite koll på dom när jag spelade LEGO Marvel Super Heroes. Och som jag var inne på, Marvel-filmer är allt som oftast underhållande, så förväntningarna var höga.
Skådespelarna Pratt (Peter Quill/Star-Lord) och Zaldana (Gamora), Bautista (Drax, och är en WWE-profil) och Diesel och Cooper som gör rösterna till Groot respektive Rocket Racoon. Och dessa tillsammans klickar så himla bra – även att karaktärerna är lite dysfunktionella – med lite extra cred till Pratt, Cooper och (trots fåtal ord – ”I am Groot”) Diesel. Samtliga skådespelare var bra.
Gällande speltiden är jag lite delad, då jag gärna hade sett lite mer. Men är samtidigt nöjd över att det inte blev en allt för lång tillställning på 2.30 eller likande, då hade det nog kunnat bli lite utdraget på vissa ställen.
Musiken är ett viktigt element som måste nämnas. Filmen följer musiken som en liten stig, eller tvärtom – hur man nu vill se det. Soundtracket passar perfekt där det är, enkelt sagt och tillför en del komik på sina ställen. Några höjdpunkter är ”Hooked on a Feeling” (med Blåblus), ”I Want You Back” och ”Ain’t No Mountain High Enough”.
Marvel-röj i rymden. Beundransvärd CGI, skådespeleri, musik – ja, genomgående väldigt bra. Om man ska störa sig på något så är det att jag tycker man försöker få in lite för mycket humor, som egentligen inte behövs. Den klarar sig gott utan de ”påtvingade” skämten. Sen bitvis svajig 3D (postkonverterad kom vi fram till i eftertexten). Nästa Marvel film (den sista i fas 2) blir The Avengers: Age of Ultron, 1 maj 2015. Guardians of the Galaxy (i klass med The Avengers) – som jag får säga levde upp till förväntningarna, om än inte på det sätt jag tänkt, får i betyg en…
Läs även recension hos MovieZine