Titel: Real Steel
Premiär: 25 november
Speltid: 2 timmar 7 minuter
Regi: Shawn Levy
Skådespelare: Hugh Jackman, Evangeline Lilly, Dakota Goyo, Anthony Mackie, Kevin Durand, Hope Davis, James Rebhorn, Marco Ruggeri, Karl Yune, Olga Fonda, mfl.
Handling: Charlie Kenton (Hugh Jackman) är en före detta slagskämpe som inte längre har en chans sedan enorma stålrobotar tagit över boxningsringarna. Nu tjänar han knappt sitt uppehälle genom att sätta ihop halvdana robotar från metallskrot och dra från den ena boxningsmatchen till den andra. När Charlie når botten är han tvungen att slå sig ihop med sin son Max, som han knappt haft någon kontakt dem tidigare. Tillsammans börjar de träna en utmanare till den stora titeln i mästerskapet. Allt står på spel när Charlie och Max, mot alla odds, får en sista chans till comeback. (Från SF).
Mina tankar: En film om robotar som inte är en ”Transformers-film” (eller annan robotfilm, för den delen), hur kan det gå? Och efter en intressant trailer och fullt acceptabel slutprodukt – så javisst funkar det!
Speltiden var, om man ska vara lite negativ, kanske aningen lång. Men trots det är det inte egentligen långtråkigt någon gång, kanske att det var lite ”trögt” i början. Men det är nog för att introducera Jackmans karaktär ordentligt.
Skådespelarna Hugh Jackman (bl. a. X-Men) och Evangeline Lilly (Lost) håller ofta bra klass, vilket de även gjorde i den här. Men också Anthony Mackie och Kevin Durand i birollerna spelade bra.
Musiken, är en bra variation av pop/rock musik (kanske mest rock). Jag tycker det passade filmen bra, så ett fullt godkänt soundtrack.
Totalt, en bra ”robot-action” (som inte är Transformers eller liknande). Bra foto och mycket bra visuella effekter (robotarna, som jag kan tänkta mig var gjorda med både animerade, fysiska modeller och motion-capture). Något som jag störde mig lite på var karaktären Max (Dakota Goyo) som är 11 år, men kändes som han var betydligt äldre, med det språk och ”attityd” som han hade. Story-mässigt kanske lite förutsägbar, men jag gillade den ändå, och betyget blir en…
Läs även recension hos MovieZine