Paramore

Paramore: Grace

av

Titel: Paramore: Grace

Författare: Ben Welch

Sidantal: 144

Språk: Engelska

ISBN10: 1906191166

Handlar om: Hur Paramore som grupp startade upp, och deras resa i med och motgång, fram till och med deras tredje studioalbum brand new eyes, som släpptes i slutet av 2009.

Mina tankar: Har lyssnat på Paramore sedan sent 2007, jag gick på deras första (riktiga) konsert i Sverige 2009. Något år senare såg jag att det fanns en biografi om dom, så den skrevs upp på önskelistan – julen 2011 fick jag händerna på den.

Text varvas med mer eller mindre ”unika” bilder, från bandets begynnelsen fram tills då boken tidsmässigt slutar. Ett bra upplägg kan jag tycka, för om det bara hade varit 144 sidor löpande text, så hade det blivit ganska tråkigt. Speciellt eftersom Welch har ett ganska tråkigt sätt att skriva på. Jag störde mig också på att han har en tendens att segla iväg när han skriver om diverse referenser (andra band, influenser och liknande).

Fast jag gillar hans upplägg då en ny skiva har släppts, då går han igenom varje på i ordning på CDn och beskriver dessa ganska i detalj. Visst, sen hade vi olika smak över vilka låtar som var bättre än andra, men man kan väl inte få allt.

Det som förvånade mig mest var nog att det har varit så mycket ”turbulens” för och emellan dom, med medlemmar som hoppat av och kommit in och annat. Och trots det hur långt de har kommit, med fans världen över, då de började redan 2004. Om två (2014) år firar de dessutom 10-års jubileum, ganska otroligt egentligen…

Som en liten notering då boken har dryga två år på nacken nu är att de två herrarna till vänster på omslaget, Josh och Zac Farro, nu har lämnat bandet. Men det spelar ingen roll för boken, då den bara sträcker sig fram till 2009. Så jag summerar Paramore: Grace som en helt klart intressant bok (biografi), så jag ger den en solid…

Transformers 3: Dark of the Moon

av

Titel: Transformers: Dark of the Moon

Premiär: 29 juni (Sverige) 28 juni (USA)

Speltid: 2 timmar 34 minuter

Regi: Michael Bay

Skådespelare: Shia LaBeouf, Rosie Huntington-Whiteley, Josh Duhamel, Tyrese Gibson, John Turturro, Patrick Dempsey, Kevin Dunn, Julie White, John Malkovich, Frances McDormand, mfl.

Handling: Då Decepticons såg ut att förlora kriget mot Autobotsskickade de ett skepp mot jorden med ett innehåll som skulle rädda deras ras. De amerikanska astronauter som upptäckte det kraschade skeppet på månen tystade ner händelsen i vad de trodde var mänsklighetens intresse. Men när hemligheten läcker ut vaknar den slumrande fienden och kriget mellan Autobots och Decepticons kan plötsligt få en helt annan utgång. (Från SF).

Mina tankar: Till och börja med så blev jag lite sur för att den bara visades i 3D (i alla fall i Lkpg), men efter att först ha konstaterat att jag inte är 3D-blind (att man inte kan se 3D effekterna) och att det inte va’ så pjåkit i alla fall, så har min skeptisism över 3D lagt sig lite.Men föredrar fortfarande gamla hederliga 2D-formatet, inte bara för att det kostar 30-40 spänn mer, utan för att man då vet vad man ”får”. Men ja, 3D var lite häftigt…

Skulle vilja sammanfatta lite snabbt; ”pang”, ”explosion”, ”slowmotion”, lite humor (och 3D). och så lite explosioner till. Inte för att det är nåt fel på det, men det är lite av Michael Bay’s stil, speciellt i Transformers-serien.

Skådis-ensemblen tycker jag faktiskt gick ihop bra. Tycker dock att vissa fick lite för lite on-screen time (t.ex. Kevin Dunn & Julie White (som Sam’s föräldrar. Deras scener med Shia LaBeouf lyfter upp det hela lite till), men inte så mycket man kan göra åt det nu.

Längden var väl i längsta laget kände jag, visst man fick valuta för pengen. Men utan att försöka spoila något, men början gick i ganska rask takt för att sedan avta lite, och sen upp igen.

Soundtracket var inget att klaga på, bland anant Linkin Park, My Chemical Romance. Paramore har ju också, som bekant, en låt med. Dock lär fansen som går och ser filmen ”bara” för det, bli ganska besvikna. Monster är nämligen bara (vad jag kunde höra) med i eftertexterna – och som jag uppfattade det, en aning nedklippt.

Så slutligen, kände den var för bra för en trea ändå och liiite för dålig för en femma, så jag kör med en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Paramore konserten

av

Efter att ha tankat påbörjade vi vår lilla tripp mot Stockholm. Lunch stopp hos FM&FF (kyckling gryta och ris + efterrätt). Sedan vidare mot Södertälje för att hämta nycklar, sen vidare norrut.

Köer

Mot köerna, som började vi Salem och slutade strax innan Kungens Kurva. Så vår tidsplan sprack lite.

Dels körde vi fel (TomTomTanten var inte tillräckligt tydlig – eller så var man inte van vid alla tusen körfält och folk som tror de äger vägen) först så det blev att vända. Men vi kom till rätta, efter lite t-skatt (vilket också det var TomTomTantens fel – eller mitt 😀 ). Men nu hittar jag dit på en gång vid något annat tillfälle.

Kö framåt
Kön framåt

Vi hittade en parkering (mitt emot en MAX-resturang, några hundra meter från fryshuset). Ställde oss i kön runt 15.00. Och insläpp ca 18.45, vi köa alltså i nästan FYRA timmar!! Men vill man ha en bra plats så får det bli så.

Väl inne fick vi först hänga av oss jackorna och sen köa lite till – banden höll på att soundchecka.

Väl inne i lokalen drog det igång vid ca 19.30. Det visade sig vara fyra (!) förband (You Me At Six, Paper Route, Now, Now Every Children och Kadawatha. De två med fetstilt var det bättre…)

Kön bakåt (när det var vår tur att gå in) - enligt vakterna gick kön runt bakom huset
Kön bakåt (när det var vår tur att gå in) – enligt vakterna gick kön runt bakom huset (bilden tagen 18.59).

Det första och sista förbanden (Now, Now Every Children och You Me At Six) var bäst av förbanden. Tappade under tiden tidsuppfattningen så inte den blekaste när väl huvudnumret – Paramore – kom in på scen.

Låtlistan var (CD namn i ”(…)”;

Intro
Ignorance (BNE)
I Caught Myself (Twiligt)
That’s What You Get (RIOT!)
Looking Up (BNE)
Emergency (All We Know Is Falling)
Crushcrushcrush (RIOT!)
Turn it Off (BNE)
The Only Exception (BNE)
Pressure (All We Know Is Falling)Paramore
Careful (BNE)
Conspiracy (All We Know Is Falling)
Where the Lines Overlap (BNE)
Decode (Twilight, BNE)

Encore;
Misguided Ghosts, akustisk (BNE)
Misery Business (RIOT!)
Brick By Boring Brick (BNE)

På vår första plats blev det knuff och bastu – redan under andra förbandet, så vi flyttade bakåt så det blev luftigare. Men man såg bra i alla fall och mycket kort blev det…

Tillställningen slut ca 23.30, hämtade ut jackorna och gick sen till MAX och åt. Begav oss sedan mot Södertälje, 0.40.

Summering: en MYCKET bra present, som gav många nya uttryck och upplevelser. TACK SÅ MYCKET!!!

Mer bilder och video kommer i ett eget inlägg, imorgon eller nåt’.

 

 

Noterat: Aftonbladet hade tydligen också någon utsänd och har skrivit en recension.

Stockholms-resa

av

Ja, imorgon åker vi upp till Stockholm och ska gå och se på konsert med Paramore.

Bilder och klipp kommer (om det blir några att ha 🙂 )

Blir även ett lunch-stopp hos FM&FF på vägen.

Är taggad till topp!

                                                                                                                                                                        

Idag blev det födelsedagsfirande med FM&FF och MM&MF. Fick presentkort på Dressmann, Jeff Dunham’s DVD Spark of Insanity och pengar.

Smakprov på DVD:n här;

Achmed – Silence I kill you!

Brand New Eyes

av
Brand New Eyes omslag
Brand New Eyes omslag

Nu har Paramore’s senaste skiva Brand New Eyes gått varm i CD-spelaren. Skivan som släpptes i onsdags var i postlådan samma dag.

En efterlängtad skiva med många bra låtar. Det är totalt 11 nya plus att låten Decode, från Twilight soundtracket.

Här kan du lyssna på låtarna från BNE

 

Betyg 4 av 5
Betyg 4 av 5

 

 

Fick även iförra veckan hem Paramore t-shirten.

Paramore tröja