Allt och Inget

Moonrise Kingdom

av

Titel: Moonrise Kingdom 

Premiär: 6 juni

Speltid: 1 timme 34 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: Wes Anderson

Skådespelare: Edward Norton, Bruce Willis, Bill Murray, Harvey Keitel, Tilda Swinton, Frances McDormand, Kara Hayward, Jared Gilman, Jason Schwartzman, mfl.

Handling: Moonrise Kingdom utspelar sig under ett scoutläger sommarlovet 1965. Två unga turturduvor har träffats ett år tidigare och ingått en hemlig pakt: den här sommaren ska de rymma och bosätta sig i vildmarken. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så stor koll på den här. Först när den gick upp på Cannes Film Festival (den öppnade, till och med), hörde jag talas om den. Ett par stora namn, hmm, kanske är det något att se ändå?

Speltiden: Den lyckas med konststycket att bibehålla intresset uppe, och att man inte tar till tanken ”är det långt kvar?”.  Jo, förresten, det hände en gång. Men tanken då var ”är den redan slut?”. Visst, den var lite seg på vissa bitar, men det drar inte ner slutupplevelsen.

Skådespelarna: Här har vi en handfull etablerade skådisar, Edward Norton, Bruce Willis, Bill Murray, Frances McDormand. Även Swinton och Keitel, även om dessa inte har så mycket ”skärmtid”. Samtliga sköter sig strålande. Vad det gäller huvudrollsinnehavarna, Hayward och Gilman, som båda gör sin filmdebut (av vad som går att utläsa från IMDb) så är också dom felfria.

Musiken: Är komponerad av Alexandre Desplat (bl.a. Harry Potter och Dödsrelikerna – del 1 & 2) och han brukar få ihop musiken. Det hade från början inte lagt märke till, vilket gjorde att jag i stort sett inte hade några förväntningar. Men det var en positiv upplevelse – mycket bra.

Totalt: Hmm, ja, det var en lite skum film det här. Skådisarna levererar, musiken är bra. Men det känns som det saknas något, men vet inte vad. Jag vet inte riktigt vilket betyg filmens ska få, den pendlar mellan en trea och fyra.  Får se vad det blir när jag ”smält” den. Men tillsvidare blir det en svag…

Läs även recension hos MovieZine

Silly Season: Laget 12/13 (2)

av

Länge sen det var någon uppdatering på Laget, så här kommer en lägeskoll (för den som bryr sig).

Laget än så länge:

Anm. No. Name Age L W Shot Contrt Land 
NY #0  Anton Forsberg (G) 19 188 80 L  
#43  Sebastian Idoff (G) 21 178 91 L 12/13  
                 
NY #0  Emil Djuse (D) 18 182 84 L 13/14  
#18  Andreas Hjelm (D) 24 178 85 L 13/14  
NY #0  Johan Jonsson (D) 26 189 90 L 12/13+1  
#28  Viktor Lööv (D) 19 190 86 L 13/14  
#6  Fredrik Sonntag (D) 25 186 91 L 13/14  
                 
NY #0  Fredric Andersson (C/W) 23 181 88 L 13/14  
NY #0  Johan P. Andersson (C) 25 180 84 L 12/13  
#16  Emil Billberg (RW/C) 23 182 83 L 13/14  
#3  Gustav Björklund (C/W) 19 174 70 R 12/13  
#27  Jacob Dahlström (LW) 19 187 85 R 12/13  
#17  Jonas Engström (LW) 21 183 85 L 12/13  
NY #0  Damien Fleury (RW) 26 179 82 R 13/14  
#37  Thom Flodqvist (C/RW) 21 179 80 R 12/13+1  
NY #0  Björn Hjärpe (LW/C) 20 180 83 L Try-out  
#12  Ziga Jeglic (LW/C) 24 185 76 R 12/13  
#25  Tony Lagerström (LW/C) 23 187 90 L 12/13  
#93  Emil Lundberg (LW) 18 193 95 L 12/13  

Följande spelare lämnar:

Alexander Lagerström (F)
Kurt Davis (D)
Blaz Gregorc (D)
Julian Jakobsen (F)
Alexander Ytterell (F)
Mathias Månsson (F)*
Christofer Blid (F)
Mikko Kalteva (D)
Julius Hudácek (G)
Robert Sabolic (F)*

*Kontraktet med dessa spelare har brutits.

Cockpit

av

Titel: Cockpit 

Premiär: 13 juli

Speltid: 1 timme 35 minuter

Genre: Komedi

Regi: Mårten Klingberg

Skådespelare:  Jonas Karlsson, Björn Gustafsson, Mårten Klingberg, Chatarina Larsson, Sofia Ledarp, Marie Robertson, mfl.

Handling: Piloten Valle behöver desperat ett nytt arbete. När han får höra att flygbolaget Silver Airlines letar efter en kvinnlig flygkapten drar han sig inte för att hoppa i högklackat, krypa i ett schyst fodral och söka jobbet. Han lånar sin systers identitet mot en helårsprenumeration på en morgontidning. Att pilotkollegan Cecilia blir förälskad i Valles nya, kvinnliga jag ingår dock inte riktigt i planen. (Från SF).

Mina tankar: SF bjöd in medlemmarna i Bioklubben till sin årliga förhandsvisning (i stor salong och bjussar på popcorn och läsk). Gällande filmen, så gick tankarna direkt till en ”liknande” amerikansk film (som kom 1982) Tootsie med Dustin Hoffman. Och hur kan detta funka, månntro?

Speltiden: Bra upplägg, med ett ”börja-med-slutet-och-återberätta-historien”, vilket jag tror gör att intresset blir lättare att hålla uppe. Helt okej tidsfördriv på dryga 90 minuter.

Skådespelarna: Här tycker jag man har fått tag i mellansiktet av svenska skådespelare. Jonas Karlsson (Offside m.fl.) tycker jag har haft sina dagar, men tycker han gestaltar rollen bra hur som helst. Marie Robertson (Rallybrudar) tycker jag sakta men säkert blir bättre och bättre. Sen har vi resten, som jag inte har så stor koll på (förutom Gustafsson då, men har inte gillat honom från ”start”), men det har vad som krävs för att ”spela igenom filmen”.

Musiken: Nja, det var ingen komposition som imponerade. Men ”bland bandet” var i alla fall hyfsat.

Totalt: Jaha då… den var bättre än förväntat och några skratt blev det faktiskt. Tror inte jag har skrattat så mycket till en svensk komedi sen jag såg Kommissarie Späck första gången (komedi är inte det svensk film är bäst på att producera, inte crime heller för den delen). Okej på avdelningen för skådespelare. Betyget blir en helt okej…

Läs även recension hos MovieZine

The Avengers

av

Titel: The Avengers

Premiär: 27 april

Speltid: 2 timmar 22 minuter

Genre: Action, Sci-Fi, Äventyr

Regi: Joss Whedon

Skådespelare:  Robert Downey Jr., Chris Evans, Scarlett Johansson, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Jeremy Renner, Tom Hiddleston, Clark Gregg, Cobie Smulders, Stellan Skarsgård, Samuel L. Jackson, Paul Bettany, mfl.

Handling: En brokig skara individer med superkrafter samlas ihop av den hemliga organisationen S.H.I.E.L.D. för att skydda planeten mot invaderande styrkor från yttre rymden. Tillsammans bildar de motvilliga superhjältarna gruppen The Avengers. (Från SF).

Mina tankar: Hade höga förväntningar på, vad man skulle kalla, den ultimata superhjältefilmen (från Marvel dvs.) – med hjältar som Iron Man, Hulken, Thor, Captain America, Black Widow och Hawkeye. Sen tvekade jag lite kring aspekten att 3D-versionen är efterkonverterad, den är alltså filmad i 2D. Värt att notera är också att filmen hade premiär en vecka före USA, alltid något, och att (i skrivande stund) redan spelat in över $17 000 000…

Speltiden: Början kan upplevas som aningen seg, men när den väl kommer igång på riktigt så flyger tiden i stort sett iväg. Detta trots att den är cirka 20 minuter längre än vad tidigare filmerna, Iron Man (+2), Thor och Captain America. Men det blir nästan ett måste då filmen ska omfatta så många ”huvudkaraktärer”.

Skådespelarna: Ja, här har vi en hel hög begåvade aktörer. Favoriten Robert Downey Jr. (Iron Man), men också Chris Evans (Captain America), Chris Hemsworth (Thor), Mark Ruffalo (Hulken, tredje personen att gestalta karaktären på lika många filmer), Scarlett Johansson (Black Widow), Jeremy Renner (Hawkeye), Samuel L. Jackson (Nick Fury) och Tom Hiddleston (Loke). Plus flera andra, som inte får lika mycket skärmtid, så som Stellan Skarsgård, Clark Gregg, Gwyneth Paltrow och Cobie Smulders. Nästan så att det inte kan bli bättre.

Musiken: Noterade att det endast är fyra riktiga sånger i soundtracket, men i övrigt var det helt okej.

Totalt: Underhållande, actionfylld, bra skådespeleri, humoristisk och utmärkta effekter. Vad gäller 3D:n, så var den helt okej, och vad jag kunde känna så spelade den faktorn ingen större roll för att utöka upplevelsen (dels för att den inte var i ”real 3D”). När det kommer till betyget, så vill jag ge den en solklar femma, men jag känner inte att jag som ”åskådare” får det jag vill (mycket möjligt att den når upp till det efter en andra gång). Men nu är det en ”positiv”…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

21 Jump Street

av

Titel: 21 Jump Street 

Premiär: 20 april

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Action, Komedi

Regi: Phil Lord, Chris Miller

Skådespelare: Jonah Hill, Channing Tatum, Ice Cube, Brie Larson, Dave Franco, Rob Riggle, Ellie Kemper, DeRay Davis, mfl.

Handling: I denna actionkomedi blir två poliser (Jonah Hill och Channing Tatum) omplacerade och får ett nytt uppdrag som ”under cover-poliser” på en gymnasieskola. De tvingas byta sina polisbrickor och vapen mot ryggsäckar och läxböcker – allt för att att infiltrera ett gäng ungdomar och för att lösa den illegala droghandel som inträffat. Poliserna får strikta riktlinjer om att icke nyttja alkohol, inleda relationer med elever, använda droger mm och samtliga regler blir svåra att efterleva… (Från SF).

Mina tankar: Det var länge sen jag såg en actionkomedi som jag skrattade så mycket åt.

Speltiden: Föll mig till belåtenheten, alldeles lagom, behövs inte kommentera mycket mer på denna punkt…

Skådespelarna: Tycker att Jonah Hill och Channing Tantum har en bra kemi ihop, och det är också dom två som har högst kvalitet framför kameran. Övriga, i birollerna, är väl inte jättebra men får nog ge dom godkänt i alla fall. Och som en liten bonus vi får även se en cameo av Johnny Depp. ~3/5

Musiken: Är inte något speciellt på något sätt, men räknar man det totala soundtracket (”in-film-låtar”) så höjs det en liten bit (svagare 3/5).

Totalt: Underhållande och många skratt. Det kombinerat med en helt okej historia, det ger bra förutsättningar för ett bra omdöme (även om inte alla ”delar” är jättebra på ett enskilt plan). Plus för att jag gillar också en aspekt där det ”drivs” med filmexplosioner vs. ”riktiga” explosioner. Betyget blir en svag…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

The Hunger Games

av

Titel: The Hunger Games

Premiär: 23 mars

Speltid: 2 timmar 22 minuter

Genre: Action, Drama, Sci-Fi

Regi: Gary Ross

Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Elizabeth Banks, Woody Harrelson, Alexander Ludwig, Isabelle Fuhrman, Donald Sutherland, mfl.

Handling: Hungerspelen är baserad på Suzanne Collins succéroman med samma namn, om en gastkramande framtid som är grym, rå, falsk och egentligen bara handlar om en sak – att hålla folket i schack. Varje år direktsänds Hunger games som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt lottas två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta i tävlingen. De skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stylas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer, för att sedan delta i spelet där bara en vinner – den som överlever. Katniss Everdeen är sexton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hungergames har hon inget skydd. När det är Prims namn som dras i lottningen ser Katniss ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen. (Från SF).

Mina tankar: Ännu en film baserad på en bokserie (som jag inte har läst). Och stigande förväntningar efter att de första (positiva) recensionerna trillade in. Trots att jag egentligen inte riktigt visste vad som väntade, bortsett från vad som visades i trailern.

Speltiden: Kanske var i längsta laget, men samtidigt undrar jag om man hade fått med det viktigaste om den varit kortare. Möjligt att man hade kunnat kapa 10 minuter.

Skådespelarna: Här har dom fått ihop en riktigt bra ensemble, tycker jag. Lawrence (Winter’s Bone), Hutcherson (Bron till Terabitia), Harrelson (Zombieland) plus de övriga. ~4/5

Musiken: Njae, alltså… Det var ju den ”regelrätta bakgrundsmusiken”, som jag dock inte tyckte räckte för att förhöja filmupplevelsen något extra. Vilket jag tycker är meningen, så den punkten får bara ~2/5. Men låtarna under eftertexten var ganska bra faktiskt.

Totalt: Underhållande, spännande och väl utförd. Bra skådespelarinsatser, men ett mindre bra soundtrack. Jag tvekade lite i början över vad jag skulle sätta för betyg, men när jag väl bestämde mig så blev det en mycket stabil…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Hugo Cabret

av

Titel: Hugo

Premiär: 16 mars

Speltid: 2 timmar 6 minuter

Genre: Drama, Äventyr, Familj

Regi: Martin Scorsese

Skådespelare: Asa Butterfield, Chloë Grace Moretz, Sacha Baron Cohen, Ben Kingsley, Helen McCrory, Emily Mortimer, Christopher Lee, mfl.

Handling: Hugo Cabret är en historia om en föräldralös pojke som lever ett hemligt liv inne i väggarna på en tågstation i Paris. Med hjälp av en excentrisk flicka försöker han lösa ett mysterium som kretsar kring hans döda far, den ilskna ägaren till leksaksaffären under honom och ett hjärtformat lås som verkar sakna nyckel. Filmen är baserad på Brian Selznicks prisbelönta och fantasifulla succébok En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret (The Invention of Hugo Cabret) och har belönats med 5 Oscar®. (Från SF).

Mina tankar: Hade ganska stor förhoppningar när de första recensionerna (från USA) kom. Men bra förutsättningar och en bra ensemble. Att den tog hem ett par Oscars gjorde ju inte väntan mindre. Samtidigt kan jag inte sluta förundras över varför man inte har en någorlunda ”jämn” release. Den kom ut förra julen ”over there” och, först 3(!) månader senare får den premiär här – och då har den redan släpps på DVD/Blu-ray i USA.

Speltiden: Trots sina dryga två timmar så tycker inte jag att det blir några längre sekvenser som blir tråkiga. Två, tre gånger när filmen bytte tempo, drog jag en funderade över hur långt det hade gått (och hur mycket som var kvar).

Skådespelarna: En hel hög med etablerade sådana, bortsett från kanske Butterfield (Pojken i randig pyjamas) och Moretz (Kick-Ass). Men bara för att dom inte är ”etablerade” (äldre kanske är ett bättre ord) betyder inte det att dom är dåliga, i det här fallet tvärt om faktiskt. Alla agerar bra, men det är Kingsley, Butterfield och Mortez som är bäst. ~4/5

Musiken: Tycker jag inte var något utomordentligt, förutom i vissa sekvenser möjligen, men trots allt helt okej. ~3/5.

Totalt: Underhållande film, som hade klarat sig fint utan 3D, och är väl genomförd. Snygga effekter och mycket bra foto, lägger en fin grund. Att skådespelarna håller hög klass, skadar ju inte direkt heller. Det blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Silly Season: Laget 12/13

av

Säsongen är ju som bekant redan slut för vår del. Men lagbygget för nästa säsong är i full gång.

Spelare klara för säsongen 12/13:

Backar:
Andreas Hjelm, 13/14
Viktor Lööv, 13/14

Forwards:
Emil Billberg, 13/14
Jacob Dahlström, 12/13 +1
Ziga Jeglic, 12/13
Tony Lagerström, 12/13
Emil Lundberg, 12/13 +1
Mathias Månsson, 12/13
Robert Sabolic, 12/13

Grundserien & säsongen i backspegeln

av

Då var grundserien (och säsongen) avslutad… Det gick ju inte riktigt enligt planen.

Jag sa (tippade) inför säsongen att det skulle sluta så här…

  1. Malmö Redhawks
  2. Rögle BK
  3. Södertälje Sportklubb
  4. Örebro Hockeyklubb
  5. Mora IK
  6. Leksands IF
  7. VIK Västerås HK
  8. Almtuna IS
  9. IK Oskarshamn
  10. Tingsryds AIF
  11. IF Troja-Ljungby
  12. Bofors Bobcats
  13. Borås Hockey
  14. IF Sundsvall Hockey
Det blev inte rätt någonstans (förutom placeringarna 13 & 14, som på förhand inte var så svår tippade).
  1. Örebro (102)
  2. Leksand (100)
  3. Bofors (99)
  4. Västerås (95)
  5. Rögle (85)
  6. Oskarsham (82)
  7. Malmö (81)
  8. Mora (80)
  9. Södertälje (76)
  10. Troja/Ljungby (69)
  11. Almtuna (64)
  12. Tingsryd (58)
  13. Borås (51)
  14. Sundsvall (50)

Det som sticker ut är att Malmö inte vann (de klarade PO med 57 sekunder, genom 1-0 seger mot AIS). Sen att jag tippat Bofors på 12(!) plats, de gick direkt till KS. Men även att SSK inte klarade sig, varken till KS, eller PO för den delen heller…

Tänker inte analysera alla lags prestationer i detalj, utom möjligen Malmö. Då kan jag lika bra ta upp det nu. Med det laget som man har så borde de ha klarat sig med en topp 3 placering. Men nu visade sig att motivation slår klass.

Nu till ”egen-analysen”.

Till att börja med så påstår jag att SSK hade ALDRIG klarat en bättre placering utan Hudácek. Försvaret i stort har varit bra, jämfört med anfallsspelet. SSK gjorde minst mål (tillsammans med Tingsryd, 110 mål), men det var bara två lag som släppte in mindre mål (Leksand 101 och Västerås 116) SSK släppte 120.

Målvaktssidan, tycker jag inte behövs analyseras allt för mycket. Kanske att det var en del enkla misstag och ”dylikt”. Lite statistik:
Idoff; 12 matcher, 2.47 GAA och SVS% .916
Hudácek; 43 matcher, 2.09 GAA och SVS% .926

Backsidan, var den lagdelen med mest rutin, dock inte mer än två över 25. Personligen tycker jag att några inte uppfyllde förväntningarna gällande mål/poängproduktion.

Forwardssidan, två stycken över 25, inte lika mycket rutin här.
Några nämnvärda, Blid gjorde 102 poäng i div. 2 (10/11) men bara 4 poäng 11/12, med fyra fler matcher. ”Sloven-paret” Jeglic/Sabolic skulle vara poängplockarna som skulle vara i toppen av poängligan – det blev inte så… Tillsammans gjorde de 37 poäng (11/12), jämför det med (10/11, i Österrike) 113 poäng. Jeglic hade visserligen en liten skadeperiod, men det gjorde inte mycket skillnad i poängväg, tror jag.
Månsson har väl också haft en mindre bra säsong (och även varit i andra ”blåsväder”, bl.a. Kvällsöppet där han och Lasse Anrell diskuterade bragdguldet(?), och han fick även en plats i ”Kanon & Kalkon”). Av det jag sett den här säsongen så, tycker jag, att han ser tröttare ut än förra säsongen. Vissa argumenterar för att man ska riva hans kontrakt.

Hela interna poängligan:

Julian Jakobsen 12 19 31
 Tony Lagerström 9 14 23
 Ziga Jeglic 10 11 21
 Andreas Gröndahl 10 9 19
 Thom Flodqvist 10 8 18
 Emil Lundberg 6 12 18
 Robert Sabolic 6 11 17
 Mathias Månsson 5 10 15
 Kurt Davis 1 14 15
 Andreas Hjelm 7 7 14
 Jonas Engström 5 9 14
 Emil Billberg 6 6 12
 Alexander Lagerström 6 4 10
 Blaz Gregorc 3 6 9
 Jason Strudwick 3 5 8
 Alexander Ytterell 3 4 7
 Fredrik Sonntag 2 5 7
 Mikko Kalteva 1 6 7
 Viktor Lööv 3 3 6
 Greger Hanson 1 4 5
 Christofer Blid 1 3 4
 Jacob Dahlström 0 3 3
 Stefan Bemström 0 2 2
 Björn Hjärpe 0 1 1
 Fernando Pisani 0 1 1

Tre stycken över 20 poäng, inte godkänt, enligt min mening.

Hur ser det ut i kontraktsväg då? Jo, 6 stycken har kontrakt över (minst) nästa säsong, inga målvakter dock…

Och till nästa säsong så ska jag inte tippa så optimistiskt, det har jag gjort de två senaste säsongerna – och så hur det har gått (påstår INTE att det är mitt fel)…

Men nu är säsongen slut, och mars har knappt börjat… försäsongen börjar imorgon, låååååångt kvar till nästa säsong… 🙁

War Horse

av

Titel: War Horse

Premiär: 24 februari

Speltid: 2 timmar 27 minuter

Genre: Drama, Krig, Historisk

Regi: Steven Spielberg

Skådespelare: Jeremy Irvine, Peter Mullan, Emily Watson, David Thewlis, Tom Hiddleston, Benedict Cumberbatch, Celine Buckens, mfl.

Handling: War Horse är en berättelse om lojalitet, hopp och envishet på den engelska landsbygden under första världskriget. Pojken Albert och hans häst Joey separeras från varandra när Joey säljs till försvarsmakten och sänds ut till fronterna i första världskriget men Albert ger sig inte utan strid. Trots sin unga ålder ger han sig iväg till Frankrike för att rädda sin kära vän. (Från SF).

Mina tankar: Kan man göra en film om en häst (man har visserligen gjort det förut, typ Seabiscuit och den där andra som jag inte kommer ihåg vad den heter). Men jodå, jag tycker Spielberg har lyckats bra med det.

Speltiden: Man kan ju tänka sig att dessa dryga 2 och en halv timmar kommer kännas ganska långdraget, för en film om en häst. Det tycker jag inte är fallet, det händer saker i stort sett hela tiden. Någon smärre ”down period” finns väl, men som egentligen påverkar negativt.

Skådespelarna: Hästen Joey (använde man 14 olika hästar till, de gjorde väl ett bra jobb). Till de riktiga aktörerna, huvudrollen (spelad av Irvine) som här gjorde sin första stora roll gjorde det bra. Men det är ju också några stora namn i birollerna, David Thewlis (Lupin i Harry Potter) och Benedict Cumberbatch (BBC:s Sherlock och Tinker Tailor Soldier Spy) var bra de stunderna de var med i.

Musiken: Komponerad av John Willimas (som också gjorde musiken till Tintin) var också bra, dock inte mästerlig. En svagare 4/5, har lite svårt att bestämma…

Totalt: Vet inte riktigt var jag ska börja… Fotot var riktigt bra, och att få en häst till att göra det de gjorde får väl ses som bra. Och skådisarna är inte något att klaga på heller. Ska man (jag) vara vara kritisk till dialogen så kanske det i efterhand hade varit bättre om tyskarna och fransoserna hade fått tala sitt eget språk, i stället för den (ibland) hemska engelska brytningen. Det jag väntade på under eftertexten var något i stil med ”no animals were harmed making this movie”, det såg jag inte (kanske inte var tillräckligt uppmärksam). War Horse är klart en av de bättre filmerna jag har sett i år, och ger den en stabil…

 

 

Läs även recension hos MovieZine