Walking on Sunshine

Titel: Walking on Sunshine 

Premiär: 27 juni

Speltid: 1 timme 37 minuter

Genre: Musikal, Romantik

Regi: Max GiwaDania Pasquini

Skådespelare: Greg WiseLeona LewisAnnabel ScholeyHannah ArtertonGiulio Berruti, mfl.

Handling: Efter en kort men intensiv förälskelse har Maddie bestämt sig för att gifta sig med sin underbara italienska pojkvän Raf. Till bröllopet bjuder hon självklart sin syster Taylor. Vad Maddie inte vet är att Raf är Taylors semesterflört från ett par år tillbaka, och hennes livs stora kärlek. Allt ackompanjerat av de mest populära hitlåtarna från 1980-talet från bl a Roxette, Wham och Madonna! (Från SF.se)

Mina tankar: Efter en titt på trailern så fick jag små vibbar av ”Mamma Mia!”, kanske både på gott och ont. Dels för att jag faktiskt gillar Mamma Mia! och därmed får alldeles för höga förhoppningar på den här. Ärligt talat, vid första anblicken kändes det som att den här filmen skulle bli riktigt ”B” och bara skulle vara attraktiv på grund av alla de olika populära banden.

Och lite så visade det sig vara, skådespeleriet – om man kan kalla det för det – är inget nämnvärt. Musiken är dock bra och här återfinns ett par gamla pärlor, bland annat Walking on Sunshine (Katrina and the Waves) – otippat, It Must Have Been Love (Roxette), Girls Just Want To Have Fun (Cindy Lauper) och If I Could Turn Back Time (Cher), för att nämna några.

Det stora problemet är att redan från första musikalnumret så fallerar det lite, då sång och musik är i total osynk. Ett problem som inte helt åtgärdas under filmens gång heller.

En summering skulle kunna låta ungefär såhär; bra musik, men mindre bra utfört. Själva storyn är något som man redan sett – i någon form. ”The Movie Event of the Summer” säger postern, det håller jag inte med om. Visst, erkännas ska det, det är lite feelgood. Betyget blir…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Förr eller senare exploderar jag

Titel: The Fault in Our Stars 

Premiär: 22 juni

Speltid: 2 timmar 6 minuter

Genre: Drama, Romantik

RegiJosh Boone

Skådespelare: Shailene WoodleyAnsel ElgortNat WolffLaura DernSam TrammellWillem DafoeLotte Verbeek, mfl.

Handling: Hazel och Gus är två ovanliga tonåringar som har en hel del gemensamt; en kvick och syrlig humor, ett förakt för det traditionella och en kärlek som tar med dem – och oss – på en oförglömlig resa. Förr eller senare exploderar jag är en gripande och livsbejakande kärlekshistoria mot alla odds. Baserat på den bästsäljande boken av John Green om det roliga, spännande och jobbiga i att leva och att vara kär. (Från SF.se)

Mina tankar: Filmen är alltså baserad på John Greens bok, med samma namn. En bok som jag faktiskt har läst – eller ja, lyssnat på är mer korrekt. Visst lät det bra, så en filmadaption kan säkert bli bra. Sen att det har varit mycket hype kring den här på YouTube-community:t (John Green är en av ”pionjärerna”).

Skådespelarna är riktigt bra. Woodley går från klarhet till klarhet (sedan The Descendants och The Spectacular Now), hon har visat vad hon kan och kommer med stor sannolikhet bli ett riktigt stort namn i Hollywood. Elgort är ett nytt namn (om man bortser från Divergent där han hade en ”mindre” roll, och där även Woodley spelar huvudrollen), men jag blev imponerad av hans agerande. Dern (som jag mest minns från Jurassic Park), Trammel (mest känd från serien True Blood) spelar även dom imponerande.

Ett annat utropstecken är tempot och flytet, då jag inte tänker på tiden en gång. Kanske för att jag hade lite ”koll” på vad som var kvar och så, då jag hade boken hyfsat färskt i minnet. Men något positivt hursomhelst.

En mycket bra adaption, känslomässig bergochdalbana och utmärkta skådespelare. Jag kan dock rekommendera att se den i ”mindre skala”, då jag fick uppleva (av de 98% av publiken, som är den tilltänkta målgruppen) mycket tårar och snyftningar. Men jag rekommenderar även att se filmen, trots detta, och betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine