Månad: januari 2012

Mission: Impossible – Ghost Protocol

av

Titel: Mission: Impossible – Ghost Protocol

Premiär: 27 januari

Speltid: 2 timmar 13 minuter

Genre: Action, Äventyr, Thriller

Regi: Brad Bird

Skådespelare: Tom Cruise, Jeremy Renner, Simon Pegg, Paula Patton, Michael Nyqvist, Anil Kapoor, Léa Seydoux, Josh Holloway, mfl.

Handling: När Ethan Hunt och IMF beskylls för att ha bombat Kreml klipper den amerikanska staten plötsligt alla band till organisationen, något presidenten kallar ”Ghost Protocol”. Utan resurser eller manskap måste Ethan hitta ett sätt att rentvå sin organisations namn och dessutom förebygga ännu en terrorattack. För att komplicera saken ytterligare måste han genomföra uppdraget tillsammans med ett team bestående av andra sparkade IMF-agenter, med personliga motiv som han inte är helt klar över. (Från SF).

Mina tankar: Till och börja med så ska jag säga att jag var väldigt förvånad över att det blev en så sen premiär. Då den visades redan den 7 december på Dubai’s Film Festival och under december i resten av världen, men vi i norden fick vänta till sist… trots att det är en svensk med i filmen.

Speltiden: Kändes inte speciellt lång tack vare att det är full fart nästan från början. Det får ses som positivt, eftersom man har blivit rejält underhållen under de dryga två timmarna.

Skådespelarna: Tom Cruise gör, som oftast, en riktigt fin insats. Likaså Simon Pegg (som står för mycket av humorn), Paula Patton, Jeremy Renner och Michael Nyqvist (som också har bra engelskt uttal) gör bra roller.

Musiken: Den var väl bra, men kanske lite under förväntan, men godkänt får den – 3/5. Sen är ju såklart också Mission: Impossible temat med, och det är ju bra…

Totalt: Riktigt bra actionrulle, som följs upp med bra skådespeleri. Humorn lyfter också en bit. Och scenerna vid, eller kanske ska säga på, Burj Khalifa är riktigt bra gjort och är en av de mest intensiva scenerna. Fotot och kameraarbetet där var mycket bra, och det hade nog inte gått att få det lika bra om man inte hade varit på location, med andra ord, tror det skulle vara svårt att göra de miljöerna digitalt. Och från vad jag kunde se så var det inte heller för mycket små detaljmissar. En mycket positiv upplevelse och betyget blir en stark…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Paramore: Grace

av

Titel: Paramore: Grace

Författare: Ben Welch

Sidantal: 144

Språk: Engelska

ISBN10: 1906191166

Handlar om: Hur Paramore som grupp startade upp, och deras resa i med och motgång, fram till och med deras tredje studioalbum brand new eyes, som släpptes i slutet av 2009.

Mina tankar: Har lyssnat på Paramore sedan sent 2007, jag gick på deras första (riktiga) konsert i Sverige 2009. Något år senare såg jag att det fanns en biografi om dom, så den skrevs upp på önskelistan – julen 2011 fick jag händerna på den.

Text varvas med mer eller mindre ”unika” bilder, från bandets begynnelsen fram tills då boken tidsmässigt slutar. Ett bra upplägg kan jag tycka, för om det bara hade varit 144 sidor löpande text, så hade det blivit ganska tråkigt. Speciellt eftersom Welch har ett ganska tråkigt sätt att skriva på. Jag störde mig också på att han har en tendens att segla iväg när han skriver om diverse referenser (andra band, influenser och liknande).

Fast jag gillar hans upplägg då en ny skiva har släppts, då går han igenom varje på i ordning på CDn och beskriver dessa ganska i detalj. Visst, sen hade vi olika smak över vilka låtar som var bättre än andra, men man kan väl inte få allt.

Det som förvånade mig mest var nog att det har varit så mycket ”turbulens” för och emellan dom, med medlemmar som hoppat av och kommit in och annat. Och trots det hur långt de har kommit, med fans världen över, då de började redan 2004. Om två (2014) år firar de dessutom 10-års jubileum, ganska otroligt egentligen…

Som en liten notering då boken har dryga två år på nacken nu är att de två herrarna till vänster på omslaget, Josh och Zac Farro, nu har lämnat bandet. Men det spelar ingen roll för boken, då den bara sträcker sig fram till 2009. Så jag summerar Paramore: Grace som en helt klart intressant bok (biografi), så jag ger den en solid…

My Week with Marilyn

av

Titel: My Week with Marilyn

Premiär: 13 januari

Speltid: 1 timme 39 minuter

Genre: Biografi, Romantik, Drama

Regi: Simon Curtis

Skådespelare: Michelle Williams, Eddie Redmayne, Julia Ormond, Kenneth Branagh, Emma Watson, Geraldine Somerville, Toby Jones, Dominic Cooper, Judi Dench, mfl.

Handling: I ett desperat försök att bli tagen på större allvar reser ikonen Marilyn Monroe till London 1956 för att spela mot legenden Laurence Olivier i ”Prinsen och balettflickan”. Den ömhetstörstande Marilyn känner sig övergiven av maken Arthur Miller och attraherad av Oliviers assistent, den unge Colin Clark. Hennes verkliga Londonäventyr äger därför snarare rum bakom kameran och utom synhåll för sina dominanta medskådespelare. Colin blir snart Marilyns fasta och trygga punkt, samtidigt som han också blir Oliviers enda hopp att kunna slutföra sin film genom sin förmåga att hålla den impulsiva Marilyn i schakt. Upp över öronen förälskad är det nu Colins hjärta som riskerar att krossas… av världens största filmstjärna! (Från SF).

Mina tankar: Första filmen för i år (ja, på bio…). Är inte direkt något större fan av Monroe, men den såg på något sätt intressant ut. Och relativt med ”stora” namn…

Speltiden: Den var egentligen ganska kort, men då det stundtals kan bli lite avslaget, så känns det som att den är mycket längre än den verkligen är…

Skådespelarna: Bra jobb av castingen, en blandning av, för mig, större namn och mindre kända. Williams gör en bra Monroe, utseendemässigt (kanske tackvare kostym, som gjorde ett bra jobb). Men även att jag inte är så insatt (kan/vet något om) i de andra karaktärerna så tycker jag ändå att de andra (Redmayne, Branagh, Watson, Cooper och Dench för att nämna några) spelar bra.

Musiken: Tyckte jag inte var något märkvärdigt. Då och då framhävs den lite mer än i övrigt, och det är då man (läs jag) får upp ögonen för det… (2/5).

Totalt: Då filmen till större delen kretsar kring det två huvudkaraktärerna (Monroe och Clark), vilket är helt självklart, kan jag ändå inte sluta känna saknad av birollerna, som jag upplever tas ”ur fokus” mer än det hade behövts. Men en mycket fin kostym och foto, höjer lite extra. Störde mig dock på några detaljmissar i vissa scener (felplaceringar hit och dit), men det märker nog inte den ”normala” av.  Men i det hela är My Week with Marilyn en helt okej och sevärd film, vilket i betyg resulterar en stabil…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Filmåret 2012

av

Dryga veckan in på 2012 så är det väl dags att slänga upp listan med filmer som jag anser vara sevärda under året.

Sen är det säkert några jag har glömt (troligvis en hel drös), som gör att de inte finns med på listan (säger inte heller att jag kommer se dom som nya). Eventuellt blir en extra lista med ”bubblare”…

Första recensionen för året blir My Week with Marilyn, som troligtvis kommer upp torsdag kväll.

I övrigt gällande ”recensionerna” så funderade jag på att ändra upplägget, men jag känner att min journalistiska ådra inte riktigt finns (skriva i stil med ”pressen”), så fortsätter jag som tidigare. Vilket jag även tycker funkar som en rättvis ”bedömning”.

3 avgörande omgångar (till att börja med)…

av

De tre kommande omgångarna är tre ”avgörande” matcher, sett till tabelläget. Matcherna är följande;

Fredag: Oskarshamn (borta)
Söndag: Malmö (borta)
Fredag: Rögle (hemma)

Om det inte blir några poäng på dessa matcher så skulle jag tro att jakten på en Playoff-plats är körd. Vid full poäng (9) så har man 58 poäng och är med i racet på allvar.

Jag tror att det behövs 6 poäng (55 totalt) för att hålla kontakt med övre halvan (för inte kan ALLA resultat gå våran väg i tre omgångar).

Optimalt resultat för den kommande omgången (35) skulle vara att 3 poäng mot Oskarshamn (samtidigt som Malmö och Rögle förlorar, plus att Mora & Troja delar på poängen, plus en bonus poäng från övertid/straffar).

Omgång 36 skulle vara 3 poäng mot Malmö (samtidigt som Rögle, Mora, Troja och Oskarshamn förlorar). Nu lär det ju inte bli så, men.

Man ska vara nöjda om man får med sig 5-6 poäng de tre kommande, i alla fall…

Tabellen

Örebro 34 49 78
Bofors 34 37 73
Västerås 34 33 63
Leksand 34 22 62
–>Rögle 34 13 56
–>Oskarshamn 34 0 54
–>Mamlö 34 5 52
–>Södertälje 34 -11 49
->Mora 34 8 47
->Troja-Ljungby 34 -12 47
Tingsryd 34 -31 40
Almtuna 34 -27 36
Sundsvall 34 -42 31
Borås 34 -44 26