Titel: 
Snabba Cash – Livet Deluxe
Premiär: 30 augusti
Speltid: 2 timmar 7 minuter
Genre: Thriller, Drama
Regi: Jens Jonsson
Skådespelare: Joel Kinnaman, Martin Wallström, Matias Varela, Dejan Cukic, Madeleine Martin, mfl.
Handling: JW lever på landsflykt, nu fast besluten att få reda på vad som hänt med sin försvunna syster Camilla. Spåren leder till Stockholms undre värld. Jorge ska göra en sista stöt, Sveriges genom tidernas största värdetransportrån. Men under de komplicerade förberedelserna möter han en kvinna från sitt förflutna: Nadja. Polisaspiranten Martin Hägerström blir handplockad till att bli infiltratör i en hemlighetsstämplad operation med mål att fälla ledaren för Stockholms serbiska maffia – Radovan Krajnic. Natalie Krajnic – Radovans juridikstuderande dotter, hamnar i korselden då hennes pappa blir utsatt för ett mordförsök. Mot sin vilja blir hon indragen i en växande maktkamp inom den serbiska maffian. Allas öden förseglas i denna avslutande del av Snabba Cash trilogin. (Från SF).
Mina tankar: Kom till insikt att jag inte hade sett andra delen (så det är noll koll på vad som hände i den…), men hoppades på att det skulle bli någon form av resumé. Vad jag kunde antyda så var det en extremt snabb ”genomgång”, men det var knappt så man hann läsa dom textremsorna. Kan ju också tillägga att jag inte läst böckerna…
Speltiden: Längst i serien, om jag inte läste fel. Till och med kanske lite för lång, för min del. Som tur är det en hel del action och inte bara dialoger fram och tillbaka.
Skådespelarna: Även om Kinnaman är (en av) de stora affischnamnen, så – får jag nog säga att – han ändå lyser med sin frånvaro (jämfört med den första). Det är mest de andra, Varela, (som står med där uppe) som får tid med kameran. Men jag tyckte att de sköter det bra.
Musiken: I början var det inte något jag lade någon större ”hänsyn” till, men när det började dra ihop sig, så blev det något som jag skulle likna vid en deckare. Och den här var i eftertexten, (enligt Shazam).
Totalt: Trots att jag inte sett del två, och kanske inte kom in i filmen som jag hoppats, så tycker jag ändå att den var fullt sevärd. Är man ute efter en språklektion, så är det bara att spetsa öronen och välja – svenska, engelska, spanska och/eller serbiska. En scen som stod ut mot det mesta var en cirka tre minuter lång tagning, vilken jag tyckte var imponerande och bra kameraarbete. Betyget blir en..
Läs även recension hos MovieZine
