Titel: Kon-Tiki 
Premiär: 22 mars
Speltid: 1 timme 58 minuter
Genre: Äventyr, Biografi, Action
Regi: Joachim Rønning och Espen Sandberg
Skådespelare: Pål Sverre Hagen, Anders Baasmo Christiansen, Gustaf Skarsgård, Odd Magnus Williamson, Tobias Santelmann, Jakob Oftebro, Agnes Kittelsen, mfl.
Handling: 1947 blev en krigstrött värld fascinerad av den unge, norrmannen Thor Heyerdahl. Han hade utvecklat en teori om att Polynesien har blivit befolkat från Sydamerika, i motsats till de etablerade teorierna om migration från Asien. För att bevisa sin teori gjorde han något som någon aldrig tidigare hade provat – han bestämde sig för att testa sin tes i praktiken och påbörjade ett farligt äventyr över Stilla havet. (Från SF).
Mina tankar: Någorlunda förhoppningar då den var Oscarnominerad för bästa utländska film, dock det blev inget av det. Det såg ju också lovande ut, både postern och trailern ”lockade”.
Speltiden: Om man har den i åtanke, att filmen är två timmar, så kan man göra en liten ”tidsuppdelning”. Det stora frågetecknet under filmens gång blev då – hur ska man lyckas hålla det så pass intressant med en så monoton miljö, som flotten är. Jo, vars, det lyckas man ganska bra med. Så på det hela så blir det, måste jag säga, ganska lagom.
Skådespelarna: Hade jag inte någon större koll på, förutom Skarsgård. Och utifrån det så tycker jag samtliga spelar bra.
Musiken: Tycker jag inte står ut speciellt, dock så finns det lite ”mer storslagna/imponerande” scener där musiken ligger ”i fokus” för att beskriva hur episkt det ska vara. Exempelvis en scen som börjar med en helbild på Kon-Tiki, sen zoomar det ut (ända ut i rymden och panorering över stjärnorna) och sen ner till den igen.
Totalt: Det är en klart sevärd film, kanske mer än som om man är intresserad av ämnet (kan inte säga hur trogen den är till den verkliga historien). Bra skådespeleri, stundtals riktigt bra foto (och då till viss del musik) och även effekter. Något negativ som jag störde mig lite på var kontinuiteten, skäggen växer i stadig takt, men frisyrerna förblir länge de samma. En annan intressant sak är att den filmades på både norska och engelska (stackars amerikanare som inte kan läsa undertexter). Betyget blir en…
Läs även recension hos MovieZine