Blue Jasmine

TitelBlue Jasmine

Premiär:  23 augusti

Speltid: 1 timme 39 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: Peter SarsgaardBobby CannavaleLouis C.K.Andrew Dice Clay, mfl.

Handling: I Blue Jasmine spelar Cate Blanchett överklassfrun Jasmine som får se sin sociala prestige, Chaneldräkterna och sitt lyxliv förintas när hennes man Hal (Alec Baldwin) avslöjas som storbedragare i både affärer och kärlek. Totalt utblottad flyr hon New York och flyttar in hos sin hårt arbetande syster Ginger (Sally Hawkins) i San Francisco. Det blir en enorm kulturkrock, men också en möjlighet för de två systrarna att ta itu med sina respektive problem.  (Från SF).

Mina tankar: Woody Allen är ju alltid Woody Allen, men man ska kanske inte döma en film efter dess omslag (poster) – då tror jag detta hade varit ett bottennapp.

Speltiden: Här är jag lite osäker på hur jag ska se det. Filmen i sig är inte egentligen lång, men det är upplägget som gör att det känns längre än vad det är (det går inte i kronologisk ordning). Uppskattningsvis mitt i filmen höll John Blund på att komma…

Skådespelarna: Är i alla fall namnkunniga, då samtliga med betydelsefulla roller fick stå med på postern. Men det är ändå Blanchett som drar det större lasset, hon gör det bra. Och har inget att klaga på hos resterande heller. Mycket bra.

Musiken: Lite så där som det brukar vara i Woody’s filmer, jazzigt/blues-aktigt. Det är något som man associerar till hans filmer (Match Point kanske är undantaget).

Totalt: Jag tycker Woody Allen har haft lite gott & blandat genom åren. Blue Jasmine är någonstans i mitten. Jag tycker att det blir lite rörigt när filmen inte är ”tydligt uppställd” i kronologisk ordning (det finns filmer där det funkar). Det gör att det ibland är svårt att hänga med när det bryts mellan då- och nutid mellan två-tre scener.  Och även om aktörerna lyfter, vad jag tycker är, en ganska ointressant historia så drar det inte upp helheten. Så det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Submarine

Titel: Submarine

Premiär: 26 augusti (Sverige) 2010-11 (div. filmfestivaler i UK & USA)

Speltid: 1 timme 33 minuter

Regi: Richard Ayoade

Skådespelare: Noah TaylorPaddy ConsidineCraig RobertsYasmin PaigeSally HawkinsGemma Chan, mfl.

Handling: Femtonåriga Oliver Tate har två stora mål i livet: rädda sina föräldrars äktenskap, genom en noga uttänkt plan, och att förlora sin oskuld innan sin nästa födelsedag. Han misstänker att hans mor har en affär med New Age skummisen Graham och försöker därför styra upp sina föräldrars sexliv och diktar ihop kärleksbrev från sin mor som han skickar till sin far. Hans eget kärleksintresse Jordana är uppfriskande komplicerad; en självlärd pyroman som kräver att få överse Olivers dagboksskrivande – speciellt de bitar som handlar om henne. (Från SF).

Mina tankar: Det första jag störde på accenten (det var ju inte jätte grötigt men, på något sätt räckte det). Och vad mer då? Att den är producerat av Ben Stiller (som har ”gott & blandat” i sin produktionsstege) men inget att gnälla på.

Speltiden väl distribuerad, smått indelad i delar, i form av en epilog, prolog, del 1 osv. Helt okej upplägg.

I rollerna ser vi bland annat Noah Taylor (Kalle och chokladfabriken), Yasmin Paige (Ballet Shoes från BBC) & Sally Hawkins (Cassandra’s Dream) som spelar väldigt bra, vilket även resten av aktörerna gör. Inte mycket att klaga på här inte…

Musiken då? Jag brukar säga (åtminstone tycker jag) att om man inte lägger märke till musiksättningen så är det inget vidare. Dock la man inte direkt märke till den, bara stundtals. Men godkänt ändå.

Totalt sett vill jag ge den en fyra, men den når inte riktigt upp dit, så det slutar på en väldigt stark

 

 

Läs även recension hos MovieZine