Titel: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann 
Premiär: 25 december
Speltid: 1 timme 52 minuter
Genre: Komedi, Äventyr
Regi: Felix Herngren
Skådespelare: Robert Gustafsson, Iwar Wiklander, David Wiberg, Mia Skäringer, Jens Hultén, David Shackleton, Keith Chanter, Johan Rheborg, mfl.
Handling: Efter ett långt och händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på ett ålderdomshem i tron att det blir hans slutstation. Problemet är bara att hans hälsa fortfarande är utmärkt och dagarna blir därför alldeles för trista. När firandet av Allans hundrade födelsedag närmar sig, vilket Allan själv inte är det minsta intresserad av, tar han chansen och flyr sin tråkiga vardag. (Från SF.se)
Mina tankar: Filmen som är baserad på Jonas Jonassons bok med samma namn. Faktiskt så har jag hunnit läst (ja, lyssnat på ljudboken), men tyckte inte riktigt att den var så rolig och bra som många har påstått. Säger inte att den var dålig.
Utförandet på filmen är ju lite eller ganska annorlunda än boken. Man har skrivit om en del och då ljudboken, som är dryga 14 timmar, så har man fått klippa ganska ordentligt – till under två timmar.
Tycker det, på något sätt känns som att regissör Herngren har gjort en liten ”Solsidan-casting”, med Skäringer, Ralph Carlsson (som känns väldigt tråkig och grå) och Rheborg (som dock bara har en väldigt liten roll). Tycker inte att Skäringer behöver spela på så mycket, då jag tycker hon återgestaltar sin karaktär i ”Solsidan”. Gustafsson gör detta riktigt bra i huvudrollen. Hade farhågor att det skulle bli en parodi på karaktären i ”Gustafsson 3 trappor”. De som ingår i MC-gänget känns dock väldigt ”meeh”.
På det hela en mycket bra film. Imponerande mask och smink, Gustafsson briljerar i sin roll samt de flesta i övriga roller spelar okej också. Har sett någon siffra på 63 miljoner, vilket skulle vara filmens budget och alltså bli en av svensk films dyraste filmer (komedi). Många specialeffekter och bra sådana dessutom. Betyget blir en…
Läs även recension hos MovieZine
