Oscarsgalan 2015

Inatt är det dags igen, den 87:e upplagan av filmvärldens största prisgala.

De stora favoriterna är ”Birdman” i regi av Alejandro González Iñárritu och ”Boyhood” av Richard Linklater. Utav dessa håller jag Boyhood som favorit. Birdman är snyggt gjord, med vad som verkar en enda långa tagning. Men tycker att Boyhood är mer intressant och spännande (den spelades ju in under 12 år!).

Inte att glömma de sedvanliga dramerna, American SniperThe Imitation GameSelma och The Theory of Everything. Samtliga dessa filmer är ju även någon form av biografisk filmatisering.

Nytt för mig är att jag har sett samtliga filmer (utom Selma) som är nominerade för bästa film. Och kan nog även rättvist säga vem som jag tycker ska vinna i kategorierna för bästa manliga- och kvinnliga skådespelare (Eddie Redmayne, The Theory of Everything och Julianne Moore, Still Alice) och bästa manliga- och kvinnliga biroll (J.K. Simmons, Whiplash och Patricia Arquette, Boyhood).

Hade gärna sett fler av de animerade filmerna, har bara sett Big Hero 6 och Draktränaren 2. Resten av kategorierna ”bryr” jag mig mindre om. Kanske bästa sång (Everything Is Awesome från LEGO-filmen) och specialeffekter-kategorierna (svårt men hoppas på Guardians of the Galaxy).

Var kan man skåda denna gala då? Jo, antingen på SVT Flow eller SVT Play (reklamfritt är gott). Kan även tipsa om dokumentären om Oscarsgalan (har dock inte hunnit se den ännu) finns på SVT Flow eller SVT Play, även den. Speltid på 1 timme och 34 minuter.

Whiplash

Titel: Whiplash

Premiär: 6 februari

Speltid: 1 timme 47 minuter

Genre: Drama, Musik

RegiDamien Chazelle

SkådespelareMiles TellerJ.K. SimmonsPaul ReiserMelissa BenoistAustin StowellNate Langm.fl.

Handling: Andrew Neiman är en ambitiös ung jazztrummis, med siktet inställt på att nå toppen på den musikhögskola han studerar. Märkt av sin fars misslyckade författarskap strävar Andrew dag och natt för att bli en av de stora. Terence Fletcher leder skolans främsta jazzensemble, och är en lärare lika känd för sina pedagogiska talanger som för hans skräckinjagande metoder. Fletcher upptäcker Andrew och tar den aspirerande trummisen under sina vingar, och förändrar samtidigt den unge mannens liv för alltid. Andrews jakt för att uppnå perfektion utvecklas snart i en besatthet, då hans hänsynslösa lärare fortsätter att pressa honom till randen av både hans förmåga – och hans förstånd. (Från SF.se).

Mina tankar: Den här hade, kort och gott, undgått min radar helt. Visste inte ens att den fanns eller vad den handlade om.

Kanske att den är väl lång för vad den innehåller. Som tur är scenerna med Teller bakom trummorna riktigt intensiva vilket gör att man blir helt matt av att se.

Det är Miles Teller och J.K. Simmons i huvurollerna som driver filmen (konstigt vore annars?). Teller imponerar med stort trumspelet och Simmons är skrämmande bra med sin dialog.

Till en början gillade jag den inte, med det blev bättre allt eftersom. Prestationerna av skådespelarna är bra, men storyn känns trots detta platt (speciellt romansen mellan Teller och Benoist’s karaktärer). Kanske något som jazzfantaster bör gå och se. Även om det är en sevärd film, hade jag inte sett den här på bio. Betyget blir en svag…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine